Från Tage Erlanders era och folkhemmets som senare kallats den svenska modellen till dagens politiska landskap så kan nog de flesta se och bedöma att en förändring skett dels nationellt, regionalt samt kanske mestadels lokalt. Karriärpolitiker styr nu med järnhand, där egna intressen prioriteras framför samhället och det vi tidigare kallade för folkhemmets bästa. Ledande politiker verkar främja några andra agendor, kanske sina egna och gynna specifika intressen istället för att arbeta för folkets bästa. Vad är då folkets bästa, en förklaringsmodell är ju kopplat till vallöften, skatteundralag och strategisk samhällsutveckling.
Vad händer med ett samhälle som leds av politiker som placerar makten framför allt? Är det inte samhällets bästa som bör vara högsta prioritet? Jag tror det var Tage Erlander som sa en gång: "Det finns bara en sak som är värre än att tala om politik, och det är att inte tala om politik." Låt oss återvända till en politik där folkets behov sätts främst och makten tjänar samhället, inte tvärtom.