Låt vårt fina sjukhus få en fortsatt utveckling

Ett sjukhus utan intensivvård och narkosläkare är ingen hållbar lösning, skiver Kurt-Åke Andersson, som känner oro för Kalix sjukhus framtid.

Ett sjukhus utan intensivvård och narkosläkare är ingen hållbar lösning, skiver Kurt-Åke Andersson, som känner oro för Kalix sjukhus framtid.

Foto: Pär Bäckström

Insändare2023-09-04 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En glädjande nyhet som åter väcker tro och förhoppning för Kalix sjukhus är Kalix Folktandvård som inlett ett framgångsrikt samarbete med dagkirurgiska verksamheten. Detta är en speciell grupp av patienter som bland annat har tandvårdsrädsla eller har en intellektuell funktionsnedsättning.

För en hållbar och framtida överlevnad av operationsenheten vid Kalix sjukhus gäller regionens vilja och fortsatta intention att utveckla hela sjukhuset tillsammans med övrig verksamhet. Gällande akutsjukvården har de styrande samverkanspartierna S, MP och V alltid verkat för en avveckling av intensivvårdsplatserna och endast behålla en akutmottagning  med det klassiska akut omhändertagandet (stabilisera och skicka patienten vidare). Detta väcker åter en viss oro efter det senaste politiska maktövertagandet. Ett sjukhus utan intensivvård och narkosläkare är ingen hållbar lösning för ett sjukhus som vill överleva, som sjukhus. 

Här gäller det att intensivvården tillskapas ett tillräckligt kvalitativt intensivvårdsunderlag, det vill säga sjuka intensivvårdspatienter med hög vårdnivå. Den för oss så viktiga eftervården av respiratorbehandlade patienter har redan idag börjat svikta och patienterna skickas istället till övriga sjukhus, bland annat Piteå och Gällivare.

Svältdöden gör mig orolig. Det är oerhört viktigt att trygga personalens kompetensutveckling och viljan att stanna kvar på arbetsplatsen, därav ser jag med oro på denna utveckling. Kalix sjukhus är att betrakta som ett beredskapssjukhus och vi får väl leva på förhoppningen att vi når en grad högre upp i prioriteringsordningen när regionstyrelsen öppnar upp sin penningpung och delar ut sina allmosor, men som alltid tror jag på uttrycket ”den enes bröd, den andres död”. Centraliseringen har tagit en paus, men vis av skadan under tidigare år känner vi till hur politikerna styrs av bättre tänkande tjänstemän. År av kampvilja från personalen har räddat kvar en stor del av vår tidigare verksamhet. Jag är rädd att denna kampvilja inte glöder lika hett idag, så låt vårt fina sjukhus nå en fortsatt utveckling och överlevnad, tillsammans med en personal som väljer Kalix sjukhus som ett intressant alternativ till de stora drakarna i söder.