Gällivare kommun har infört en köttfri tisdag i skolorna. Yrvaket tvingas föräldrar inse att världen är större än det egna köksbordet.
Som ett brev på posten kommer protesterna. Röster som tycker annorlunda är bra. Det är en del av demokratin och ska så förbli. Sociala medier fylls av inlägg och trådar.
Men om vi skulle ta ett steg tillbaka och fundera över motargumenten som framförs och hur pass rimliga de är.
1. I skolorna serveras vegetarisk mat. Att bara servera vegetarisk mat en dag i veckan är att begränsa valfriheten.
Rätt så. Begränsas den avsevärt? Nej.
Om du äter frukost, lunch, middag och däremellan mellanmål och sedan ett kvällsfika så handlar en skollunch om 1 av 42 måltider på en vecka.
Kanske är det så att man hemma alltid serverar alternativ till måltiderna. Jag vet inte.
2. Många barn är inte van att äta vegetariskt. Många barn kommer därför att hoppa över lunchen. Många kommer att vara hungriga. Kan vara fallet.
Resonemanget är logiskt, men bygger på att alla barn alltid äter skollunch och därför aldrig är hungriga, har ork och tillföljd av skollunchen hög förmåga till inlärning.
3. Genom sitt beslut ställer sig kommunen över familjen. Ja, det är så. Det har man redan gjort 178 dagar läsåret 15/16 då man bestämt skolmatsedeln. Det har man redan gjort när man placerat ut lovdagarna, när man bestämt öppettider för badhus eller bibliotek, eller telefontider…
Också detta en del av demokratin, den enskilda familjen kan inte diktera villkoren för kommunen. Det handlar inte om att alla alltid kan få allt, men att väldigt många, väldigt ofta får väldigt stora möjligheter.