Trots kritiken under den allvarligaste fasen av coronapandemin med tusentals döda bland våra gamla på landets olika boendeformer så fortsätter kommunerna, däribland våra egna Norrbottenskommuner, med oerhört höga siffror på timanställd personal som jobbar med äldre och funktionshindrade människor.
Var femte kommunanställd är timanställd enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR. Enligt statistikdatabas Kolada har exempelvis Kalix kommun 2021 i november 21,9 procent timanställda, visserligen en minskning med 1,6 procent från 2019 men ändå väldigt höga siffror.
Kommunerna klagar generellt på höga sjuktal och fler uttag av vård av barn under pandemin som förklarliga orsaker. Men det är inte hela sanningen, personalen har nu under flertalet år sett hur arbetsvillkoren ständigt försämrats med otryggare anställningar, många helt outbildade, delade turer och tjänstgöring varannan helg. Ett omänskligt utnyttjande av arbetskraft!
Äldreomsorgsforskaren och professor i socialt arbete vid Stockholms universitet Marta Szebehely säger: ”Man har sett dem lite som förbrukningsvaror och inte riktigt brytt sig om den här yrkeskategorin”. Men samtidigt har man inte brytt sig om brukarna!
En av de viktigaste faktorerna för en kvalitativ äldreomsorg är just kontinuitet, det vill säga mindre antal personer i omsorgen kring varje vårdtagar (extra viktigt under pandemin). Fler timanställda innebär sämre kontinuitet. Men vem bryr sig? Anställningsformen påverkar också arbetsvillkoren, den timanställde får en osäker vardag och betydligt svårare att säga ifrån om eventuella missförhållanden, dessutom innebär timanställd personal ett merarbete för de fast anställda då de ständigt och jämt måste introducera ny personal på jobbet.
Det finns inga fördelar med timanställningar ur arbetsmiljö- eller omsorgssynpunkt, här måste arbetsgivaren ta sitt ansvar och förbättra anställningstryggheten och personalkontinuiteten, men även se till att kraftigt reducera personal med timanställning.
Regeringen bör även de vid behov reglera detta via utökat regelverk! Men, vem, bryr sig? Vakanta pass i schemat ska täckas med tillsvidareanställd (fast) personal, personalen måste få arbetsro och känna sig behövd och tillfreds med sitt arbete, ett av arbetsmarknadens allra viktigaste, en mänsklig hand som gör dagen lite mer bekväm och överkomlig för våra ofta ensamma gamla, gamla med väldigt låg status i våra politikers ögon, rent av kanske Marta Szebehely tidigare kommentar ”förbrukningsvaror”?