Jag tycker att Per Nilssons åsikter om H2GS i Boden (NSD 9 juni) var väldigt intressanta och mycket bra. Självklart är det viktigt att H2GS och berörda myndigheter lyssnar på de människor som har historien om bygden och miljön när man ska starta projektet som till exempel det här med vätgasen. Jätteviktigt!
Det kom mig att fundera lite längre bort också, kring gruvbrytningen. Här har berörda människor, ofta renägande samer, andra markägare med flera berörda, ställts åt sidan i diskussionerna redan från start. Som jag skrev i tidigare insändare har man ett annat förhållningssätt i Kanada. Där tar man in de berörda människorna redan från första början och det visar sig att samarbetet blir lättare och konflikter i senare skeden kan undanröjas. Sparar tid, pengar och ger ett relativt gott humör när allt är klart.
Skogen och kalavverkningarna är en annan fråga där massor med människor är arga över det skogsbruk som bedrivs i Sverige. Här tar man rubbet. I Slovakien (eller Slovenien, minns ej riktigt vilket land), får man inte ta ett enda träd utan att hänsyn tas till ägaren av trädet, nämligen trädet självt. Höga böter vid olydnad. Därför har man i detta land stora områden med fina högresta gammelskogar. Man bedriver alltså skogsbruket på skogens egna villkor, typ München projektet som i Tyskland, och som har visat sig att man i slutändan får en högre avans på skogen man tar ner än om man kal avverkat.
Vården och andra liknande ”inrättningar” och arbetsplatser. Man lyssnar i många fall inte från berörda människor från början av processen. Resultatet blir missnöje, uppsägningar och sjukskrivningar när ”överförmyndare” bestämmer att si och så ska det vara. Punkt.