Det skrivs till och från om kaoset på akuten. Kaoset är inte till och från, det är varje dag. Jag som arbetar på vårdavdelning lider med personalen på akuten, och jobbar ständigt med att jag och mina kollegor ska avlasta och hjälpa dem. Men, det är minst lika mycket kaos på avdelningarna.
Det är aldrig någonsin en ledig plats. Vi går ständigt med överbeläggningar. Sjuksköterskor och undersköterskor gör allt och lite mer och går dagligen hem med en jobbig känsla av att inte hunnit göra nog. Inte tagit sin rast, haft flera svårt sjuka patienter på alldeles för lite personal.
Patienter dör lika mycket på vårdavdelningarna när det inte finns folk som kan ta hand om dom. Det är ingen som bryr sig om det. Vi står där i vår lilla bubbla och kämpar. Det kommer aldrig ut hur illa patienterna far. Vi försöker sätta ner foten för det är inte ens i närheten patientsäkert längre.
All personal arbetar övertid kontinuerligt, ingen kommer undan. Vi får dra ner vårdplatser som en lösning. Det är inte en lösning. Och det är inte heller det vi vill. Vi vill ha kvar våra kollegor. Vi vill inte att de ska sluta för att de är utbrända eller för att de väljer att gå till bemanningsföretag eller kommun för att de inte har råd att vara kvar. För att de ber om bättre betalt men får ett blankt nej.
Många av mina kollegor har varit tydliga med vad de behöver för att stanna, men det spelar ingen roll. Arbetsgivaren skulle aldrig någonsin bemöta det. Det är tack och hej och välkommen åter. Erfarenhet och plikttrogenhet betyder ingenting för Region Norrbotten. Du får inte en krona för att du jobbar heltid på ett och samma ställe år efter år. För att du är den som sitter på svaren och stöttar de nya osäkra.
Alla kommer med förslag som chefer högre upp eller politiker inte vill lyssna på. Det enda de gör är att skylla på varandra. De försöker hitta kortsiktiga lösningar men ingen lyssnar.
Höj lönerna. Vi förtjänar med allt vårt slit en betydligt mycket bättre lön. Det är inte rimligt att sjuksköterskor går med löner som är sämre än arbeten med noll vidareutbildning. En matvarubutik eller fraktfirma betalar bättre. Folk slutar för att ingen lyssnar, för att det inte längre finns något hopp. Man försöker inte ens hitta sätt att rekrytera.
Det enda som pratas om är att vi inte längre kan hjälpas åt utan att man ska tänka på sin egen enhet och ta in bemanningsjuksköterskor när det börjar vara riktigt åt helvete. Hur kan det vara en lösning? Hur kan det finnas flera miljoner till bemanning och extra ersättningar för extrapass när drägliga löner och bättre scheman är omöjligt? Vem tar besluten? Vem är det som inte ens försöker få tillbaka sjuksköterskorna som gett upp och lämnat region? Vem är det som låter en efter en sluta utan att bry sig?
Dagligen sitter chefer från olika kliniker och akuten och försöker vända och vrida på varenda sten för att patienterna ska få plats. Läkare klarar inte av att göra sina jobb längre och patienter dör. Då det inte finns vårdplatser.
Sedan pratar politiker om att det ska öppnas fler vårdplatser trots att det månad efter månad dras ner vårdplatser eftersom att personalen flyr. Det ges nya uppdrag till verksamhetschefer att öppna upp mer. Vad är det ni inte förstår? Ni måste stoppa flykten nu!
Vad lever ni i för drömvärld? Tror ni på riktigt att personalen en dag bara kommer ge upp och acceptera att jobba så här för det här?! Det kommer inte hända! Är det så viktigt att Inte höja lönerna, att man låter människor dö? Så mycket tar det uppenbarligen emot. Inte en enda gång har man gjort ett försök.
Ingen tar på sig någonting, alla skyller på varandra. Det enda svaret man får år efter år är att vi kollar på det, vi ser över det. Sen händer ingenting. Lönerna måste höjas omgående! Och ja det viktiga är arbetsmiljön, inte pengarna. Men med bättre löner, kommer mer personal, vårdplatser öppnas och arbetsmiljön bli bättre. Det är inte svårare än så.
Jag vill inte höra att vi är varandras arbetsmiljö och vi ska jobba för att hitta nya sätt att få det bra. Det går inte när det inte finns personal. Inse fakta! Någon måste väl ändå veta vem det är som tar alla dessa beslut att miljontals kronor ska läggas på bemanningsföretag istället för den egna personalen som gör allt i sin makt för att inte fler människor ska behöva dö?
Hur kan man inte förstå att den käftsmällen till slut får vem som helst att ge upp och sluta. När ska det vara nog? När ska en förändring ske? Hur långt ska det behöva gå?
Jag vill inte ge upp men jag orkar snart inte se det längre. Det tär på en att behöva vara en del av det här kaoset och jag är inte ensam att känna så. Sluta tvinga oss att säga upp oss. Låt oss få tillbaka våra kollegor och ta hand om Norrbottens sjuka och skadade medborgare. Sluta blunda. Vem du än är som har makt i det här, börja agera. Imorgon kan det vara du eller dina nära och kära som ligger där och hur mycket vi än vill så har vi ingen möjlighet att rädda er. Är det värt det?!