I sin insändare ger Per Olof Tjärdalen förslag på hur vi ska bibehålla en stabil älgstam som ger bra jakt även i framtiden. Tanken är god men åtgärderna är gripna helt ur luften och går emot all vedertagen forskning och praktisk förvaltningserfarenhet.
Att älgstammen minskat kraftigt är ingenting som råkat ske utan är resultat av ett medvetet mål sedan flera år att sänka älgstammen. Orsaken är att älgen anses skapa problem genom sitt bete vintertid på unga tallar avskjutningen har då varit högre än tillväxten. Många anser nu att sänkningen har varit för kraftig på många håll. För att vända detta måste avskjutningen vara i nivå med eller mindre än tillväxten. Antalet älgar i skogen beror på om de älgar som dör av olika orsaker är fler eller färre än de som föds under året.
Det vi tyvärr också kan konstatera är att kvalitén på de älgar som finns i skogen har försämrats. Man har skjutit för många av de fullväxta älgarna och lämnat kvar för många kalvar vilket leder till att medelåldern i stammen har sjunkit. Älgen som art är anpassad till att förlora många kalvar till rovdjur (varg, björn, människa) medan de som överlevt sitt första år har större chans att klara sig. Detta ska vi försöka efterlikna i så hög grad som möjligt under vår jakt på älg för att få en så bra kvalitet som möjligt på de älgar vi har i våra skogar.
Att älgkon skulle må dåligt av att förlora sin kalv under hösten kan självklart diskuteras på ett filosofiskt plan, men forskning visar att den inte mår dåligt fysiskt av att kalven dör, oavsett orsak. Under jaktsäsongen från september och framåt har dessutom kalvarna i princip slutat dia kon och övergått till fast föda.
Viljan att undvika kalvjakt och istället skjuta dessa året efter kan se bra ut på pappret men faller rent praktiskt av två orsaker. Dels är den hetaste konflikten runt älg deras påverkan på tallungskog under vintern. En kalv som fälls på hösten har inte någon påverkan på tallungskogarna medan en fjoling har betat tall under en vinterperiod. Utöver det vet vi att de flesta jägare har mycket svårt att åldersbestämma älgar före skott vilket gör att jakt inriktad på fjolingar kommer innebära att ett större antal äldre djur kommer att fällas vilket leder till sämre kvalitet i älgstammen.
Forskning från Sveriges Lantbruksuniversitet samt Svenska Jägareförbundets samlade erfarenheter av älgförvaltning under många decennier visar att det bästa för att säkerställa en älgstam av hög kvalitet där många kor är i reproduktiv ålder och tjurarna hinner bli gamla nog att nå sitt maximum är att låta fler vuxna älgar bli äldre. För att fälla de älgar som behövs för att balansera älgstammen på en nivå som de flesta kan acceptera behöver vi fylla på med kalvar i tillräcklig mängd.
Den kraftiga uppgången i älgstammen som skedde under 1970-talet kan tydligt kopplas mot de nya regler som infördes där kalvjakten på allvar började genomföras och de äldre djuren fick chans att överleva.
Att enskilda jägare av egna etiska överväganden inte vill skjuta kalv ska självklart accepteras. Men det kan inte ligga till grund för att hävda att det är en klok älgförvaltning. Man önskar att de med goda intentioner också tar till sig den forskning och förvaltningserfarenhet som finns i riklig mängd om man tar sig tid att läsa på.
Återigen, hur många älgar vi fäller avgör hur många älgar vi har kvar efter jakten medan vilka älgar vi fäller under jakten avgör kvalitén på de älgar som blir kvar.