Kirunaborna fick just över 200 miljoner för sitt gamla badhus av LKAB; det nya har ökat från 360 miljoner till nästan en miljard. Allt annat än nyckel mot nyckel var ett spel med skattebetalarnas pengar.
Projektet ökade direkt budgeten från 360 till 550 miljoner. Alla kontrakt var inte skrivna vid beslut, utan utgick från kostnadsreferenser. Sen ökade kostnaderna till 720 miljoner och nu 880 miljoner, det närmar sig 100 000 kronor/kvadratmeter. Kvarter 1:s bostadshus kostade 50 000 kronor/kvadratmeter, och 50 000 kronor betalade LKAB i kvadratmeterpris för gamla simhallen ungefär.
Badhusprojektet köptes som en mycket delad entreprenad; ett högriskprojekt. Är då simhallen fylld av dåliga entreprenörer och dåliga konsulter? Många kompetenta konsulter och entreprenörer gör ett fantastiskt arbete. Budgeten har spruckit likväl. Ännu är det kvar att hålla en tidplan och att bygga ett fungerande badhus.
Simhallen var 5 000 kvadratmeter. Nya regelverk innebär att samma funktion ger en storlek på ungefär 7 500 kvadratmeter. Beslutade extra funktioner innebär 10 000 kvadratmeter. Byggnader i samhällsomvandlingen blir 20–30 procent större med korridorer, toaletter, utrymningsvägar, teknikutrymmen med mera enligt nya byggregler. Är dessa kvadratmeter ersatta av LKAB tror ni?
I simhallens budget och andra felbedömningar skulle skolor, äldreboenden och andra viktiga funktioner ersättas. Investeringarna blir lån med hög ränta, en lyxfälla. Badhusets kalkyl var drömmar. LKAB vill kommunens bästa. Men simhallen gav kommunen en 500 miljoners ”förlust”. Har LKAB ett samhällsansvar för skolverksamhet eller för en kommunekonomi som går på knäna?