Det var bättre förr brukar man säga. Det finns förstås olika sidor av det.
Men jag saknar de gamla, kloka gruvarbetarna från förr. Jag är själv pensionär nu, men minns min barndom och ungdom då gruvbolaget meddelade att nu ska gruvan växa. Glädjen bland gruvarbetarna var stor. Framtiden var säkrad och kommande generation, barn och barnbarn kunde vänta sig en ljus framtid med arbete.
Det innebar ibland att man måste flytta och byta bostad. Men för en trygg framtid ansåg de allra flesta att det var värt det. Gruvans trotjänare hade varit med om hårda tider med dåligt om jobb. Så sent som i slutet av 1970-talet var arbetarna permitterade under vissa perioder, till exempel under sommaren.
Jag tycker det är synd att dagens pensionerade gruvarbetare gnäller om de måste flytta några kilometer. Gläds hellre med nuvarande och kommande generationer för en fin och trygg framtid.
Var inte så egoistisk. Visa lite ödmjukhet och omtänksamhet om andra.