Insändare: Jag lovar: Vi kämpar för varje elev

Jag är lärare. Även om jag just nu njuter av ledighet, så är jag ändå lärare. Därför blir jag besviken när jag läser insändaren om skolan som en arbetsplats med dåliga chefer, otillräckliga förutsättningar och usla arbetsuppgifter.

Jag vet inte vilken relation du har till svensk skola idag, My Widmark, men jag håller inte med om den bild du målar av den. Du menar att viktiga ledaregenskaper inte är något man kan förvänta sig när en ny person (lärare) kliver in i rummet. Visst, det kan hända att eleverna får möta en oerfaren vikarie, men nästan alltid är det jag och mina kollegor som springer mellan klassrummen när personal saknas. Vi låter kaffet kallna och sliter för att skapa strukturerade dagar trots förutsättningarna. Vi struntar i våra egna raster för att stötta den där eleven som behöver en trygg vuxen vid sin sida. Sällan dräller det in orutinerade vikarier i klassrummen. Lärarvikarier är nämligen en bristvara. 

Du hävdar att rasterna är ostrukturerade, och att rastvakterna får "säga åt barn som inte uppför sig att göra det". På min skola anordnar vi rastaktiviteter, ett uppdrag som inte ingår i min arbetsbeskrivning. Vi åsidosätter vår egna rast med ett rullande schema för att uppnå detta - ett beslut vi tagit i kollegiet för att skapa tryggare raster. När jag inte gör det skapar jag relationer till eleverna på rasten. Sällan går mitt uppdrag ut på att "säga åt barn att uppföra sig". Ofta är rasten en plats där jag lyssnar, kramar om en ledsen eller leder lekar som kräver regler.

Du skriver att det förväntas för mycket av barnen, att de måste veta vad som förväntas och ha något vettigt att göra under skoldagen. Jag kan lova dig att vi lärare gör allt för att nå eleverna på deras nivå. Vi anpassar, utmanar, ger skrivhjälp, bildstöd, hejar, vägleder och förnyar för att möta varje elev där hen är. Du menar att skolan saknar struktur, ramar och en avskalad miljö. Detta arbetar vi också för - kontinuerligt. Det vi lärare saknar är tid, bland annat för att vi vikarierar för varandra. Men att vi skulle sakna engagemang och vilja att se varje elev vill jag bestämt motsäga.

Jag blir besviken om det finns en bild av skolan som ett tio år långt tvång "utan nyanser och resurser att tillgodose varje elevs behov". Det anser jag är ett slag mot oss som arbetar stenhårt för att varje elev ska lyckas. Du skriver att barn med rätt förutsättningar kommer att nå målen. Vi lärare arbetar istället för att varje elev ska nå målen - utifrån sina egna förutsättningar. Och det kommer jag att fortsätta kämpa för, med hela mitt hjärta, så länge jag är lärare.