Det känns som om jag skriver med mitt blod, kanske jag är lättstött men jag finns här. Jag är trött på att höra att jag lever i stulet land, en simpel kolonisatör. Mina förfäder kom till Övermorjärv 1539, de kom från kusten och vandrade eller kanske odlade sig uppför en skogsklädd älvdal, de slet ont, deras arbetsinsats är enorm och svår att ta in i vårt bekväma liv. Som alla folkvandringar var drivkraften ett bättre liv i grunden att överleva. Det skapades ett kulturlandskap som nu i stora delar läggs för fäfot. Vår livsstil och tillväxten kräver det. Jag blir upprörd när vissa samiska historielösa ungdomar med Maxida Märak i spetsen håller gråtmilda tal om stulet land. De har en romantisk syn på forna tiders samiska liv. Vad är alternativet? Hur ser deras Norrbotten ut? Det som har ryckt Norrbotten från ofattbar fattigdom och nöd är malmen, skogen och jordbruket och avknoppningar därifrån och är så än idag. Det är odiskutabelt. Visst kan man ha synpunkter på hur dessa verksamheter ska bedrivas men det är härifrån välfärden kommer ifrån. De flesta av samisk härkomst väljer idag att leva som gruvarbetare, sjuksköterskor och lärare. Det ger mer pengar och är lättsammare än ett hårt och osäkert liv som renskötare. Tio procent av samerna är medlemmar i någon sameby. Köttförsäljningen från rennäringen har idag omsättning som en medelstor ICA-butik. Att en sådan näring ska trumfa all verksamhet på 50 procent av Sveriges yta är inte demokratiskt försvarbart. Den stora faran för renskötseln är klimatförändringen, inte någon gruva eller vindkraftspark som istället bidrar till att motverka klimatethotet mot rennäringen och i förlängningen bidrar till vår planets fortlevnad.
Nu verkställs potentialen vårt län alltid haft. Då kraxar olyckskorpar av allehanda slag när vi är i färd med att kränga av delar av det koloniala oket som präglat vårt län i sekler. Låt dom kraxa! Det kallas demokrati. Fundamentet till all välfärd och kultur är människor i arbete.