Vår son tar grundenten. Det har varit stort för våra äldre barn. Finklänning för den ena och flaggbärande för den andra. Men yngsta vill bara att grundskolan tar slut. Så sorgligt men vi förstår!
Statistiken säger att en tredjedel av eleverna i klassen har särskilda behov. Enligt Skolverket har elever med dessa behov rätt till anpassat undervisning och skolgång. Men det betyder inte att detta ske! Inte ens när läraren i tidig skolålder påpekar problem med koncentration, uthållighet och uppmärksamhet. Inte ens efter många tidskrävande samtal med skolledning (som byts ut några gånger under tidens gång).
Det blev stryptag på skolgården i trean, en äldre elev uppmärksammade situationen och räddade livet på honom, ingen rastpersonal. Skolan gjorde det inte ens officiellt genom en anmälan. Inga konsekvenser överhuvudtaget.
Fjärde skolåret hade blott börjat. Samtal från skolan: Barnet la repet i trädet och skulle hänga sig. Skolan krävde att nån av oss föräldrar skulle hämta honom omedelbart (mitt på dagen där man jobbar) men kontaktade inte psykakuten, elevhälsan eller skolpsykologen. Dagen därpå satt personal från socialen hemma hos oss. Äntligen fick vi förälder säga att det inte funkar i skolan och även barnet fick säga sitt. Socialen kom fram till att problemen är i skolan och inte hemma. Men det ändrade ingenting för skolgången.
Efter 1,5 års utredning kom diagnosen: ADHD. För oss förälder var det ingen överraskning. Då fanns det hopp om en positiv förändring för skolgången.
Dock la skolan tydligen undan utredningen med specifika åtgärder och mål för skolan. Skolan gjorde inga anpassningar överhuvudtaget från årskurs sex och fram tills nu. Dock har vi ett papper som skolan tänkte överlämna till gymnasiet. Vilken överraskning för oss vad grundskolan helt plötsligt kräver av gymnasiet allt det de inte själva gjorde.
Det var pandemi där det passade skolan att eleverna hade hemundervisning via digitala classroom. Det var ganska bra. Målen nåddes.
Sen kom skyddsstopp på skolan. Dock inga verkliga positiva förändringar för elever/personal.
Sista skolåret var problematiskt med närvaro som vi förälder redan till höstlovet signalerade om. Dock reagerade inte skolan förrän efter påsklovet.
Han vägrade att vara med på avslutningslunch med rektorn. Vi förstår. Han vägrar att vara med på skolavslutning. Vi fattar. Han ska få sitt betyg av mentorn.
Men det fanns några få stjärnor som lyste upp hans skoltillvaro och utveckling och var ett stort stöd även för oss föräldrar. Några som såg honom som en människa med allt vad det innebär!
Det pratas mycket om legitimerade/inte legitimerade lärare. Vår erfarenhet är att förståelse, empati och medmänsklighet kan betyda så mycket mer än professionalitet.
Vuxenvärlden borde skämmas hur man möter barn och ungdomar även om barnkonvention är svensk lag!
Kära son! Vi älskar dig och är stolta! Framtiden är din och den är ljus! Bara att ta för dig!
Funkisföräldrar kämpar alltid så mycket hårdare och nästan ingen vet nånting om denna kamp. Sjukskrivningar just på sommarlov är så vanliga för att föräldrarna är helt slutkörda efter skolåret.
När ska skolan leva upp till det lagen stödjer?