Världen lämnade Afghanistan mitt i en svår kris och blir än en gång en bas för terrorism. Kriget har pågått i mer än 40 år och oskyldiga offras på grund av ett maktspel som drivs av USA, Ryssland, Iran, Kina, Saudiarabien och Pakistan. Afghanistan är ett offer för olika länders ekonomiska och politiska maktintressen som stöttar olika beväpnade grupper vilka krigar mot ANA (Afghanistan National Army).
Ingen hade förväntat sig det här läget. Militära operationer har pågått under alla år men talibanernas offensiv som vi ser nu är obeskrivligt grym. Massmord, våldtäkter, förstörda byggnader och mental krigsföring är talibanernas plan och regeringen saknar förmåga att försvara sitt folk. Regeringen har överlämnat mer än 180 distrikt till talibanerna och vad som händer bakom detta är väldigt komplicerat.
Fredssamtalen i Qatar har inte gett några resultat och USA:s tillbakadragande av sina styrkor har på ett tydligt sätt lämnat utrymme för talibanernas offensiv. Pakistanska och iranska styrkor deltar nu på talibanernas sida. De har kontroll över mer än hälften av landet intar nu storstäderna. I 31 av 34 provinser står de bakom städernas portar.
Talibanerna har kontroll över viktiga tullar, livsmedelspriserna ökar och det kan leda landet till både ekonomisk och humanitär kris. Journalister och medier är hotade och flyr till Kabul och mängder av människor lämnar krigsområden och blir internflyktingar.
Vi som har flytt från Afghanistan följer utvecklingen i landet med stor oro. Vi ser våra familjer instängda i sina hus och hör hur de kämpar för att överleva. De vet inte vad som ska hända med dem och de saknar möjlighet att ta sig till säkrare områden.
Det som händer i Afghanistan påverkar regionen och kan spridas utanför Asien. Jag anser att FN måste ta ett större ansvar för att hitta lösningar och frågar mig varför världssamfundet passivt tittar på när oskyldiga afghaner slaktas. När USA retirerar och Ryssland och Kina visar nya maktintressen för området så upprepar sig historien igen och freden känns avlägsen.
Därför betraktar jag det närmast som en självklarhet att bevilja amnesti för asylsökande afghaner som bor i Sverige i stället för att skicka dem till döden. Det finns en anständighetsgräns för hur man respekterar människors grundläggande rättigheter. Den gränsen är nu nådd.