Insändare: Incitament för vindkraft kan snabbt blåsa bort

Många kommuner använder sin vetorätt mot vindkraftsetableringar. Det är väl känt att vindkraftverk försvårar för människor att leva och verka i dess närhet, att driva skogsbruk, jordbruk och djurhållning, driva företag, och sänker värden på fastigheter. Dessutom gör de oåterkallelig skada på växt och djurliv. Klimat- och miljöministern Annika Strandhäll föreslår nu incitament till lokalsamhället för att kommuner ska tolerera dem i form av ”till exempel simhallar eller idrottsplatser”.

Jag har själv erfarenhet av liknande incitament, när Vattenfall byggde kraftverk i Lule älv. Min familj i Björsbyn var liksom de flesta hemmansägare i byn sedan generationer delägare i laxfisket på Strömören. Fram till 1960-talet var Luleälven mycket rik på lax. Alla byar längs älven fiskade lax och det var en viktig del i mathållningen och försörjningen för jord- och skogsbruken längs älven. Varje år landades flera tiotusentals, och som mest över 100 000 laxar mellan Hertsön och Edefors.

Men alla förstod ju att kraftverken skulle göra stor skada på naturen, bland annat att lax inte kan gå upp i älven. Vi som hade del i fiskerättigheterna fick ersättning för att fisket skulle upphöra. Det var en rejäl slant tycktes det då, och gav en viss guldkant på tillvaron i några år, men någon långsiktig effekt hade ju inte ”incitamentet”. MEN LAXEN ÄR BORTA FÖR ALLTID! Så blir det också med vindkraftverk, skadorna kommer att bestå för alltid eller för mycket lång tid men effekten av incitament går fort över. Gör inte om samma misstag igen.