Den internationella rätten utformades till stora delar i slutet av 1940-talet. Det påverkades mycket av andra världskriget och nazismens övergrepp. Det var en tid när fascismen nyss hade besegrats och en tid när de stora kolonialväldena gick mot sin upplösning.
FN bildades och dess institutioner skapades. De internationella avtal och konventioner som slöts var grundläggande och de erkändes av de allra flesta länder världen över. 1948 antogs deklarationen om mänskliga rättigheter. Där ingår bland annat asylrätten. Genevekonventionen som tidigare handlat mest om krigsfångars status, utvidgades med regler om hur civilbefolkning får behandlas i krig. Där ingår exempelvis förbud mot mord, tortyr, kollektiv bestraffning, anfall mot sjukhus och civila hjälporganisationer. En folkmordskonvention antogs också.
Tillsammans bildade dessa ett internationellt juridiskt regelverk som har fått stor betydelse.
Internationella domstolen i Haag (ICJ) inrättades redan 1946 för att hantera tvister mellan stater. Senare, 2002 inrättades ICC också i Haag, en oberoende tribunal för hantering av individer som står anklagade för krigsbrott. Särskilda krigsförbrytartribunaler har inrättas efter inbördeskriget i Jugoslavien och efter folkmordet i Rwanda, båda på 1990-talet.
Den internationella rätten har haft brister. Alla länder har inte ratificerat den. USA erkänner inte den internationella domstolen i Haag och Kina har trotsat domstolen när det gäller gränskonflikter med grannländerna om territorialvatten. Men som helhet har konventionerna påverkat det internationella umgängesklimatet i positiv riktning. En hel del krigsförbrytare har sluppit undan rättvisan men många har också gripits och ställts till svars.
Gazakriget och Sydafrikas anmälan av Israel för folkmord kommer sannolikt att innebära den största prövningen hittills för den internationella rätten.
De bevis som presenteras är överväldigande. Vi kan se dem på internet i realtid. Ofta filmade av förövarna själva; israeliska soldater.
Även omvärldens agerande kan rättsligt innebära medhjälp till folkmord. Att skänka eller sälja vapen till en förövare innebär medhjälp till samhällets grövsta brottsrubricering; folkmord. Även underlåtelse att agera mot folkmord när man väl har vetskapen, innebär ett brott mot internationell rätt.
Omvärldens passivitet (bland annat Sverige) och ledande länders aktiva stöd till Israel (exvis USA, Storbritannien) kan leda till att den internationella rätten i framtiden förlamas. Det innebär ett stort hot mot världsfreden, framförallt mot små länders säkerhet. Senaste offret är Libanon. Ukraina lider. Nästa offer kan vara Taiwan.
Vi har all anledning i Sverige att försvara både FN-systemet trots alla dess brister, liksom innehållet i den internationella rätten. Förövare måste alltid ställas till svars. Att vika sig för stormakters maktspråk sker alltid till ett pris. Även för oss.