I dagarna är det mer en två år (27 juli 2018) sedan 21-åriga Julia Markström omkom i pelletsverket i Svappavaara . Detta på grund av LKAB:s (platschefen i Svappavaara ) underlåtenhet att åtgärda de enorma rostproblem som fanns i verket. Trots upprepade rapporter från skyddsombud ignorerades dessa varningar vilket ledde till att Julia Markström så tragiskt omkom. Efter olyckan stängdes verket några veckor för att åtgärda rostproblemen men enligt LKAB ”var detta planerat och hade inget samband med olyckan ”. Tyvärr känns det som en banal undanflykt.
Åklagare Stig Andersson, som har hand om fallet, har upprepade gånger gått ut i pressen och aviserat att platschefen på LKAB är ”misstänkt för vållande till annans död ”, men sedan har det bara blivit tyst.
Förra arbetsmarknadsminister Ylva Johansson sa vid ett besök i Norrbotten på frågan om hur man skulle få bukt med alla arbetsplatsolyckor att "man måste ha fler skyddsombud och framförallt måste det bli en kostsam affär för företaget".
I och med att preskriptionstiden för dessa olyckor är fem år och nästan halva tiden gått verkar det på mig som man väntar ut att förfallotiden går till ända och sedan får allt falla i glömska. LKAB är ett mäktigt företag och ingenting får störa produktionen.
Julia förtjänar ett bättre öde!