Insändare: Vad vill region Norrbotten att vi ska göra?

Jag har med fasa och stor oro följt turerna kring nedläggningen, eller den "kontrollerade pausen" av bland annat akutmottagningen på Jokkmokks hälsocentral som regionen så gärna vill genomföra med ursäkten att all hyrpersonal måste bort.
Jag har en dotter med autism, adhd, intellektuell funktionsnedsättning och vänstersidig hemiplegi. Som om det inte vore nog har hon även epilepsi av sorten som i-n-t-e går över av sig själv. Det händer ganska ofta att vi behöver tillkalla ambulans på grund av att epilepsianfallet inte går över trots medicin och/eller påverkar bland annat hennes syresättning kraftigt.
 
Vad tänker regionen att jag ska göra om/när detta händer och ambulansen befinner sig på uppdrag många mil bort? Hittills har jag ändå känt en sorts trygghet i att om ambulansen inte kan komma snabbt så kan jag slänga in dottern i bilen och köra henne till akuten i Jokkmokk (inte optimalt men ändå görbart om det krävs). 

Att tvingas åka ensam med henne i bilen i 10 mil till Gällivare är dels en risk i sig då hon ofta kräks och inte har den fysiska kraften att resa sig/vända sig så att hon inte kvävs (det hinns nog inte vänta tills man kommer till en parkeringsficka, stanna bilen och hoppa bak i baksätet då..). Sedan finns ju också alltid risken att följderna av anfallet (den dåliga syresättningen, följdanfall osv) gör att hon inte överlever i en timme utan professionell hjälp. Vad gör jag? Och jag är inte ensam. 
Vi är många föräldrar till barn med olika tillstånd som är m-y-c-k-e-t oroliga!