”Och icke tjänar det till något att lägga järnvägar tvärs öfver dessa berg och floder … för att erhålla några lass smör och ripor.”
Så argumenterade riksdagsmannen och friherren D.T. von Schulzenheim när riksdagen 1862 debatterade byggande av en stambana till Norrland. Att sådan okunskap om norra Sverige i kombination med primitiv kolonialism fanns för 161 år sedan – det kan vi förstå och förlåta.
Men det är betydligt svårare att förstå att samma okunskap och inbillade överhöghet präglar dagens ”Schulzenheimare” när de vill stoppa den gröna industriomvandlingen i norr. Jag avser finansmännen Christer Gardell, Rune Andersson och Carl Bennet, nationalekonomen David Sundén och forskaren Magnus Henrekson – livligt påhejade av dagens kolonialister.
”I slutändan är det endast LKAB:s komparativa fördel med tillgång till högkvalitativ järnmalm som kan motivera företagens satsningar i Norrland”, konstaterar David Sundén i den rapport han skrivit på beställning av finansmännen.
Må varje läsare själv bedöma nationalekonomen Sundéns kunskaper om norra Sverige!
På Dagens Industris ledarsida hakar Tobias Wikström på med argumentet att staten i form av LKAB, Vattenfall och indirekt SSAB inte ska göra investeringar i det gröna stålet – och att staten är dokumenterat dålig på att bedöma och driva stora industriprojekt. Så skriver man när ideologi väger tyngre än journalistisk analys och allt får dras över samma kam.
Vattenfall må ha gjort ett gigantiskt misstag när man (med en entusiastisk c-näringsminister i ryggen) år 2021 köpte in sig i tysk och polsk kolkraft. Men därefter har det varit svårt att seriöst anklaga kraftbolaget för ytterligare allvarliga misstag.
Det är också svårt att se någon skugga falla över helstatliga LKAB. Gruvföretaget har en lång tradition av kreativ teknisk och proaktiv ekonomisk utveckling – exempelvis malmbrytning på stora djup som klarar konkurrensen med jättelika dagbrott i låglöneländer, samt egenutvecklad energisnål pellets.
Bara dessa projekt har gett miljarder och åter miljarder i avkastning, det mesta till staten vars ekonomi Schulzenheimarna säger sig värna om. LKAB:s egna engagerade tekniker och ingenjörer gjorde stordåd.
Att LKAB nu satsar kraftfullt på egen forskning och utveckling av processer för fossilfritt stål, järnsvamp, sällsynta jordartsmetaller och fosfor visar att utvecklingstraditionen på LKAB är starkare än någonsin med en företagsledning som vågar ta djärva beslut som säkrar företagets tätposition på marknaden.
Samma sak gäller på SSAB, Vattenfall och privatägda H2 Green Steel.
Dagens norrbottniska ingenjörer kommer att ställa dagens ”Schulzenheimare” i skamvrån.