I en vanlig familj bedömer man vilka olika behov som finns framöver och planerar därefter in åtgärder. Man använder sparade pengar eller omprioriterar och tar pengar från andra områden för att lösa behoven i hela familjen. Man har fokus på att hela familjen ska må bra.
När man hör på den politiska debatten som nu är igång så har vissa fullständigt tappat kompassen. Många politiker har tydligen glömt bort vilka svagheter i samhället som pandemin har visat på och vad som behöver åtgärdas. Man fokuserar i stället på att kritisera andra utan att själva tala om vad man vill åstadkomma och hur. Vissa talar om skattesänkningar i en tid då vi behöver få in mer skattemedel, framför allt från de som under lång tid blivit gynnade av skattesänkningar, men även för att bygga upp ekonomin igen. Man hör aggressiva tonfall där metoden är att smutskasta regeringen, ofta med falska uppgifter, för att själv komma åt en maktposition. Vissa har även en tydlig ambition att använda ett maktspråk och framhäva sin egen person. Inte konstigt att vi har ett visst politikerförakt som gynnar populister som tar fram kortsiktiga enkla lösningar som inte ens håller i teorin.
Det viktigaste vi har i samhället är individen. Utan människan blir det ingen utveckling, inga innovationer, ingen samhällsservice, inga företag, ja kort sagt ingenting. Varför har inte alla politiska partier alla människor i fokus? Om människan mår bra och känner sig behövd så löser vi många andra problem, men vi måste börja där. Då behöver vi jämlika förutsättningar i skolan och på arbetsplatsen. Vi behöver en basal samhällsservice som gör att vi kan fokusera på jobb, familj och utveckling. Vi behöver omedelbart hantera miljöfrågorna, ta hand om utslagna individer och sätta stopp för segregeringen i samhället.