Har Kiruna blivit bortglömt i upprustningen?

"Jag mår illa över den obalans som råder inom försvarsmakten och statens satsningar", skriver insändarskribenten Håkan Sandström i Kiruna.

"Jag mår illa över den obalans som råder inom försvarsmakten och statens satsningar", skriver insändarskribenten Håkan Sandström i Kiruna.

Foto: Dennis Pettersson

Insändare2025-01-16 00:01
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Folk och Försvar i Sälen är som ett väckelsemöte. Överbuden till Försvaret haglar just nu. Alla vill förstärka mer. Nya stridsvagnar, fler vpl, nya handeldvapen, nya drönarsystem med mera. 2,4 procent av BNP ska höjas rejält. 

Finns ingen övre gräns för allt som måste till för en högre beredskap? Det är en paradox att Kiruna, i allt detta blivit bortglömt. I varje fall verkar det som detta. Rätta mig i fall jag har fel. Sabotage och hybridattacker från ryssen lyfts dagligen. Mest fokuserat på Östersjön. Helt rimligt. Fast Sverige har annat vitalt och värdefullt än kablar och system i havet. 

Fredrik Reinfeldt ansåg att försvarsmakten var ett särintresse. I dag anses försvarsmakten vara ett kärnintresse. Göran Persson slaktade I22 helt obekymrat. Flera regementen anses nu värda att väckas till liv, till exempel I 13. En sak förstår alla. 

Något nytt Regemente i Kiruna är en utopi. Minns när Mj T Vikenäs var krigsplacerad som kompanichef för Sourvadammen. Ett ytterst viktigt objekt. All möda, arbete och krigsplanering som tidigare genomförts från många 10 000 tals personer via AJS, I 22, Lapplands jägarregemente och FO 66 verkar helt bortkastat. Sett till dagsläget. Om viljan finns, finns möjligheten. Att tänka om och lyfta blicken. Jag mår illa över den obalans som råder inom försvarsmakten och statens satsningar.