På grund av kriget som Ryssland startade i Ukraina, tvingades många ukrainska familjer lämna alla sina tidigare liv och leta efter en säker plats att bo. För många ukrainare har Sverige blivit en sådan plats. I mer än ett år har ukrainare bott i landet under Massflyktsdirektivet och har ett samordningsnummer som gör att de kan arbeta, gå i skola, dagis, gym och betala skatt.
Men samordningsnummer innebär begränsningar, några exempel:
1. Det går inte att få bostad med förstahandskontrakt utan personnummer och i nästan alla kommuner är det omöjligt att stå i kö till bostad.
2. Det går inte att få sjukvård på den nivå som svenskar med personnummer får. För att hitta en optiker som skulle kunna kontrollera synen på ett barn med samordningsnummer måste man åka runt i hela Stockholmsområdet.
3. Utan ett personnummer är det praktiskt taget omöjligt att hitta ett jobb med karriärutveckling.
4. Det går inte att använda Bank-ID, utan ett personnummer.
De som bott länge i Sverige vet och förstår fördelarna med att använda Bank-ID, vilket behövs nästan överallt för att betala räkningar, gå in på banken, boka tid hos läkare, fylla i dokument osv.
Utan Bank-ID går det inte heller att handla på internet, köpa flygbiljett etc.
5. Utan ett arbetskontrakt – utan ett personnummer – vägrar nästan alla banker att öppna ett bankkonto.
6. Vuxenutbildning. Sfi-kurser är inte tillåtna för ukrainare i alla kommuner, trots att regeringen beslutat att anslå 100 miljoner kronor för att ukrainare ska lära sig svenska språket. Alla jobb, från städföretag till chefsbefattningar, kräver kunskaper i svenska språket (för vissa räcker engelska, men inte alla ukrainare talar detta språk). Och inte ens bara kunskaper i språket, utan bevis på att en person genomgått svenska språk- och samhällskunskapskurser i minst två år.
Listan kan fortsätta. Det sista som bör betonas är att ukrainska barn har inte har skolplikt. Tänk bara vad resultatet blir om 10-15 år och hur dessa barn, som kommer att växa upp utan att kunna språket och det svenska samhället, ska kunna anpassa sig, få arbete och inte bli kriminella.
Vi, ukrainare, kämpar varje dag för demokratiska värderingar, jämlikhet, frihet, så vi anser att vi förtjänar att bli behandlade med värdighet, för möjligheten att leva, arbeta, studera och förbättra oss på lika villkor med andra. Varje gång vi får frågan "Vad är ditt personnummer" eller "Öppna Bank-ID" känner vi oss underlägsna andra, eftersom vi tvingas svara "Det här har vi inte".
På openpetition.eu har jag startat en namninsamling som heter personnummer för ukrainska flyktingar.
Vi vill inte mycket, vi vill bara ha jämställdhet.