Sorgligt nog, har regeringen och Sverigedemokraterna lagt fram en gemensam budget där anslagen till studieförbunden under en treårsperiod minskar med 500 miljoner kronor, en minskning med en tredjedel av nuvarande summa. Risken finns att det kan bli en kraftig nedmontering av studieförbunden, och att många kommer att mista meningsfulla sammanhang. Det gäller både deltagare, anställda, ledare och kulturarbetare.
Tyvärr är många idag omedvetna om den roll som folkbildningen historiskt har spelat för att bygga upp vår svenska demokrati. Folkbildningen är starkt sammanlänkad med det demokratiska samhällets framväxt. Redan från början uppstod starka band mellan studieförbund, folkhögskolor och folkrörelser. Dessa starka band finns fortfarande kvar i den tid vi lever i nu. Även många nybildade föreningar och nätverk har ett nära samarbete med studieförbunden.
I en tid som präglas av stora utmaningar och en allt större polarisering är folkbildningens metoder och pedagogik omistliga. I den lilla gruppen ”studiecirkeln” kan olika tankar, tro och tyckanden få mötas. Här kan man tränas på demokrati, lära av och med varandra.
Studieförbunden har funnits i över hundra år. Ett nyckelord för studiearbetet har alltid varit ”Fritt och frivilligt”. Att lära sig något nytt för sin egen skull, men som även gagnar civilsamhället och samhället i stort.
Själv har jag haft den stora lyckan att få växa upp i sammanhang som präglades av förenings- och folkbildningsverksamhet och största delen av mitt yrkesverksamma liv fått arbeta med dessa mina hjärtefrågor. Att få möta så många människor som fått växa och utvecklas i dessa sammanhang har varit djupt meningsfullt.
Min förhoppning och önskan är att folkbildningen ska hitta sätt att överleva så att även nya generationer kan få ta del av den.