Det är näst intill själsdödande att följa nedmonteringen av glesbygdskommunerna Övertorneå och Pajala. Och det är inte för de långrandiga, monotona och intetsägande tragglandet som man som invånare får genomlida under fullmäktiges sammanträden. Det är för att majoriteten av kommunpolitikerna fastnat vid att stirra sig blind i backspegeln där framtidstro och mod lyser med sin frånvaro.
Gemensamt för båda kommunerna är att man brottas med en för stor kostym, i form av struktur för skola och äldreomsorg, kontra invånarantal. Det finns inte ett tillräckligt stort skatteunderlag för att ha flera högstadier och äldreboenden. Det finns inte heller tillräckligt många personer med rätt kompetens för att täcka behovet av arbetskraft, vilket resulterar i en sämre arbetsmiljö för de anställda och svårigheter att erbjuda kvalitativ utbildning och vård av äldre.
Men stirrar man i backspegeln är inte kvalitet det viktigaste utan kvantitet. Det viktigaste verkar vara att det finns x antal mellanstadie- och högstadieskolor runt om i kommunen, inte att man kan säkra behöriga lärare till sin verksamhet. Det verkar också viktigare att äldre barn och unga inte behöver åka buss till skolan än att de får möjligheten att gå i en klass med mer än 4 andra elever. Viktigt verkar det också vara att det finns äldreboenden i alla före detta och befintliga tätorter i stället för att vårdpersonal får grundläggande förutsättningar att utföra sitt arbete utan att ha andan i halsen.
Oviljan att göra de effektiviseringar som krävs krattar inga maneger för framtiden. För även om man genomför de förändringar som pekas ut i budget för 2025 i respektive kommun så kommer den stora kostymen fortsätta att kosta för mycket. Vi behöver bli fler men det blir vi inte genom att göra satsningar som blir på bekostnad av föreningsliv, kulturutbud och näringslivsutveckling - alla lika viktiga för att skapa livskvalitet, gemenskap och tillväxt. Vem vill bo kvar eller flytta till en plats utan liv?
Kanske har styrande politiker gett upp om befolkningsökning och tillväxt. Man skulle kunna tro det då ingen pratar framtid längre. Hur mycket jag än lyssnar och läser kan jag inte fånga upp något som ens indikerar vad Pajala eller Övertorneå ska vara i framtiden. Vilka förutsättningar vill man skapa för näringslivet? Vilka verksamheter prioriterar man när det kommer till etableringar? Hur ska man skapa förutsättningar för att bli fler invånare? Hur kan jag som invånare förvänta mig att min vardag ser ut? Var vill man vara om 5 år, 15 år, 20 år? Ingen verkar vara intresserad. Däremot hade jag varit miljonär om jag fått en tia varje gång någon nämner 1974, 2004 eller 2012.
Att höja skatten eller dra på sig stora låneskulder är aldrig optimalt men det hade varit mer lättsmält om det hade varit en investering för framtiden, inte för att klamra sig fast vid det förflutna.