Sveaskog har nyligen presenterat ett nytt åtgärdsprogram för sitt skogsbruk. Ur programmet framgår att bolaget inte minskar sina avverkningar, utan fortsätter i samma takt som nu. Detta gäller även i samebyarnas renbetesmarker.
Sveaskog fortsätter också med samma skogsskötselmetod, med kalhyggen och efterföljande markberedning och plantering. Med andra ord, hotet mot de centrala förutsättningarna för samernas rennäring, för biologisk mångfald och för klimatet kvarstår.
För samerna får åtgärdsprogrammet med fortsatta avverkningar katastrofala följder.
Enligt detta skall avverkningarna fortsätta i oförminskat omfång i renbetesområdet. Om samebyn säger nej till avverkning vid samråd och vidhåller sitt nej kan Sveaskog i enlighet med gällande FSC-regler låta ärendet gå till ”medling”. Ordet är starkt missvisande, det handlar inte om medling. Sveaskog bestämmer själva enväldigt vad man avser att avverka och bara informerar samebyn.
Det var i samband med den allmänna avvittringen i Norrbotten på 1800-talets senare del som de ärvda, redan av Gustav Wasa erkända lappskattelanden försvann med ett pennstreck. I stället för äganderätt fick samerna bara nyttjanderätt med statens tillåtelse. År 1859 fick den statliga myndigheter Domänstyrelsen, sedermera Domänverket, uppgiften att förvalta statens skogar, dit lappskattelanden nu räknades.
I 160 år har staten huggit och tagit för sig, utan respekt för vår urbefolkning och deras rennäring. De senaste 20 åren är det statliga Sveaskog som tar vad man vill ha. Bolagets vd Per Matses och styrelseordförande Eva Färnstrand har nyligen deklarerat att man tänker fortsätta med det!
Sveaskog struntar i att skogsbruket gått så hårt fram att samebyarna inte längre har vinterbetesmark kvar för sina renar utan måste stödutfodra dem med pellets. Varje naturskog som bolaget sågar ner minskar vinterbetesmarkerna ytterligare. I Maskaure sameby samrådde Sveaskog 2019 0ch 2020 om 17 respektive 32 naturskogar, sammanlagt ca 600 ha.
Betet kan inte ersättas med plantager. Där hinner varken hänglavar i träden eller renlav på marken etablera sig tillräckligt innan nästa slutavverkning sker. Renarna svälter!
Utan vinterbetesmark går det inte att bedriva renskötsel.
Men om samerna inte kan ha sin renskötsel kvar, då har vi heller ingen urbefolkning kvar längre. Då har vi ”utrotat” den!
Inser inte Sveaskog detta?
400 år av statliga övergrepp mot vår urbefolkning samerna får räcka!