Jag har valt att bosätta mig och min familj i Svartbjörnsbyn i Boden. En stor anledning till detta är att det finns en förskola och en skola i byn. Men förskolan skall avvecklas. Varför?
Det är en liten förskola, men det är en underbar förskola. Alla barn känner varandra och känner sig trygg med all personal på ett ställe som är mysigt, nästan som ett andra hem. Ett härligt ställe att lämna sitt lilla barn på, helt enkelt.
Det är en förskola som har promenadavstånd till skog och natur, som kan låna gymnastiksalen och hockeyrink av skolan, som har ett fantastiskt pedagogiskt arbete med barnen och personal som är engagerad och som utmanar, utvecklar och berikar barnens liv. Det är en liten förskola, och kanske är det därför den är så bra?
Att tillåta barnen få finnas i små sammanhang är oerhört viktigt för att skapa trygghet. Just trygghet är avgörande för att våga prova, en förutsättning för att utvecklas och lyckas. Så, varför fortsätter Bodens kommun att fatta beslut som tar dessa små sammanhang från våra barn? Ska ekonomiska och organisatoriska faktorer styra allt, även små barns vardag? Finns inget hjärta alls i beslutsfattandet?
Vad händer om Bodens kommun vågar prova gå mot strömmen, tänka utanför boxen och satsa mer på det äkta närhetslivet, att låta människor (även små människor, det vill säga barn) få ha sin vardag nära sitt hem? För närhetsliv verkar ju vara viktigt i Boden, såpass viktigt att det nämns överallt, hela tiden.
Snälla Bodens kommun, bevara det som är bra i vår stad, våra byar, vår kommun.