Två Luleågrabbar i förskingringen med hjärtan för Luleå Hockey undrar: vad håller på att hända med LHF?
Upplever att det är noll glädje bland ledarna i båset och spelarna. Ledarna står som statyer och tittar på. Man upplever blodigt allvar där spelarna har svårt med ett leende/skratt både vid bra saker eller misstag.
Ledarskap är bland annat att entusiasmera. Har tyvärr sett väldigt lite av detta i båset. Vi anser att man skall jobba med att ge sina spelare en klapp på axeln i både med och motgång, ha lite roligt och inte se ut som nollade ryska idrottsledare från 60-talet.
Med det spelarmaterial och den ekonomin man har, blir pressen stor, viket den ska vara. Man jobbar med spelsystem, taktik med mera men glömmer ledarskapet och att ha roligt.
Vår uppfattning är att laget lider av ledarskapsproblem kanske rent av högre upp än i båset?
Nu gäller det att samla ihop sig närmaste tre matcherna och visa vad man vill, får man inte till förändring är det KATASTROF.
Tankar man skall ha med sig i ett ledarskap: ” Hus och företag städar man uppifrån ” gäller i stort all verksamhet. En verksamhet ” blir inte bättre än dess ledare ” oavsett vad det är.