Den gamla, lilla damen går förbi matdiskarna i varuhuset. Sakta går hon med sin vagn, där i hennes korg ligger mest tomma plastkassar och någon billig vara. Hon följer bakom mig förbi frysdisken, tittar ner i den och fortsätter försiktigt, sakta.
Hon ser sig om, som om hon inte vill synas och att hon inte vill visa att hon inte handlar så väldigt mycket inför helgen som väntar. Hon försöker titta sig vant omkring. Jag nästan hör hennes tankar " det får bli en billig soppa och kanske ett paket hårt bröd", tror jag kunna läsa hennes tankar...
Så stannar hon framför mig, står still och tittar länge, mycket länge drömmer hon sig in i ostdisken med blicken, hon tänker, tittar igen och konstaterar via sitt kroppsspråk – nä, mina pengar räcker inte och så haltar hon vidare mot kassan och utgången...
Stoppar ner sina småvaror, tackar kassörskan som ser efter den gamla, bleka lilla damen i sin röda kappan och hatt när hon försvinner ut ur det stora varuhuset....mot ytterligare en dag i fattigpensionärens liv - kanske med en "ostsmak" i tankarna som åter igen inte kunde bli hennes...