Jag lyssnar på webbsända seminarier från Almedalen. Politiker, näringsliv, forskare och myndigheter har samlats för att diskutera och debattera en rad olika frågor.
En av de frågor jag intresserar mig för är klimatomställningen och där inräknat utvinningen av malm och mineral. I programmet finns det flera seminarier som handlar om detta där både utmaningar och framtidsvisioner ska diskuteras. Det lovar gott, tänker jag. Äntligen kommer någon ställa frågan “hur minskar vi behovet” i ett forum där vågade idéer kan få vingar, men frågan tycks fortsätta lysa med sin frånvaro.
Narrativet om att elektrifieringen ska lösa klimatkrisen är så stark och det är bara den berättelse som verkar få plats när Sveriges makthavare samlas. Sverige ska öka sitt självförsörjande av metaller och mineral vilket inte är helt fel, men när det bara handlar om att öka utvinningen av naturresurser och inget om att minska vårt behov av dessa blir jag besviken.
Det är vår gemensamma och enorma överkonsumtion som har satt oss i denna kris från första början och girig vill ha mer. Jag saknar lösningar som gör att vi behöver mindre. Bygg ut järnvägen så att väg-och flygtrafiken kan minska. Gör det möjligt att åka buss istället för att behöva äga en bil. Ge oss lösningar och alternativ som gör att vi kan välja att konsumera mindre. Lösningar som gör det möjligt att åtminstone begränsa den utvinning av naturen som både pågår och kommer att öka här och på andra platser.
Jag förstår att vi behöver gruvor, men ofta låter det som att vi inte har detta i Sverige och det slängs med argumentet “på vems bakgård ska vi gräva då?”. Det kanske är lätt att använda sig av ordet bakgård när man på ett tryggt avstånd, miltals härifrån, kan beskåda den vissnande björken och husen som rivs. De må vara en liten del av Sveriges befolkning som bor här, men för oss som bor här är det allt annat än en bakgård. Det är vårt hem, våra marker, fjäll, skogar, älvar och sjöar. Det är här vi lever och det är här vi redan har fått flytta från våra hus och hem och se våra skogar och marker försvinna ner i gruvornas djup.
Hur kan vi göra en klimatomställning utan att fler marker ska bli bortgrävda och fler människor ska behöva flytta, både i Sverige och i andra länder. Kan vi göra det? Är det någon som har en lösning på hur vi kan minska behoven? För att jorden ska få finnas kvar. Till våra barn, till våra barnbarn, till djuren och växterna, till alla kommande generationer.