I en ledarkrönika den 20 juni om strandskyddet kommer NSD:s ledarskribent med kritik till Miljöpartiet för att de för en ”fyrkantig och stelbent politik” Det målas vidare upp ett narrativ att det har gått lång tid och att det är lite brådskande i ärende. Dessa påståenden bör nyanseras.
Bakgrunden är ett upprop från 2007 av 69 kommunalråd i Norrland om uppmjukning av strandskyddet.
Tre år efter uppropet kom ”LIS” lagen (Landsbygdsutveckling i strandnära läge, Red:s anm.) just precis en uppmjukning av strandskyddet. Det var ett mycket hurtig och positivt svar. Kanske för hurtigt. Lagen har enorma svagheter när det kommer till naturvärden, friluftslivsvärden och samhällsplanering.
Den ”nya” strandskyddslagen som nu diskuteras är en LIS 2.0 och det är därför adekvat att dra lärdom från tidigare och pågående saker.
Kalix Kommuns hantering av LIS lagen är ett slikt exempel. Villkoren i lagen är att beakta höga naturvärden, höga friluftslivvärden och ha en koppling till förnuftig samhällsplanering. I själva verket är det nästan raka röret att välja vilket område som helst, oavsett värde.
Man hoppar helt enkelt över all inventering och det är inga som kan tvinga dom. Det är lika vanligt att hoppa över som att företa inventering bland kommuner när det kommer till strandskyddslagen.
I Kalix har förvaltningen tagit steget längre och hittat på en inventering. Konklusionen till den påhittade inventeringen var givetvis det motsatta av verkligheten. Resultatet av förvaltningen och nämnden sin hantering av LIS 1.0 var 5 mil (!) med strandnära läge öppen för exploatering. Inga områden blev kvalitetssäkrade för natur- och friluftslivvärden. Den brådska som NSD antyder i saken kan tryggt läggas bort.
Detta är elefanten i rummet, eller på stranden om man så vill. Respekten för strandskyddslagen, ny som gammal, är mycket låg med orättmässig fördelning av viktiga resurser för allmänheten som resultat.
Det finns också stor risk för minskad attraktivitet och ekonomi för befintliga bostäder, ökat klassamhälle, mindre jämställdhet och sämre biologisk mångfald.
Inte är det konstigt att Miljöpartiet vill tänka två gånger i ett så viktigt ärende.
Att beakta natur- och friluftslivsvärden i en samhällsplanering är för att säkra vanliga människor ett bra liv.
Privatisering av områden med höga värden gynnar bara enskilda individer och bidrar med kortsiktig vinst med tillfälliga arbetsplatser. Detta är inte nog.
Solidaritet är den gemensamme nämnaren Miljöpartiet och Socialdemokraterna har, bland annat genom ”Agenda 2030”. En strandskyddslag ute av kontroll bryter med detta.