Näringslivet i Luleå inklusive två av Sveriges största företag, Norrbottens regionen, Luleå kommun och övriga fyrkant kommunerna vill ha en östlig dragning av Norrbottniabanan förbi flygplatsen i Kallax. Trafikverket vill annorlunda. Detta är näringslivspolitik, i viss mån glesbygdspolitik och i allra högsta grad infrastrukturpolitik som ju ligger i samma departement. Det är definitivt arbetsmarknadspolitik och till och med lite försvarspolitik. Ministerstyre får inte förekomma så inte ens gamla Uppsalabor kan lägga sig i förutom att glatt dra bort pengar från utveckling av de gröna näringarna i norr. Ska alltså byråkraterna på Trafikverket bestämma över en kvarts miljon Norrbottningar? Norrbottningar som dessutom vill bli en halv miljon och trots motstånd söderifrån, utveckla näringarna i norr för miljöns skull. Samt för intäkter vi naturligtvis med Norrbottnisk solidaritet delar med oss av söderöver, om vi får behålla det vi behöver för utveckling samt livets nödtorft och med vår natur i behåll, inklusive renbetet.
Beslutet om västlig dragning av Norrbottniabanan är ett dumsnålt beslut med snäv beslutshorisont. För 120 år sedan, femtio mil bort men fortfarande i Norrbotten gick starka män, från hela landet, fram till Nuoljafjället med slägga, spett och korp för att bygga Nuoljatunneln. En och en halv kilometer lång, för att möjliggöra malmbanan och malmfrakt från Narvik.
Dagens rallare i kostym och slips hyr in privata företag för att göra grovjobbet och väljer billiga och enkla alternativ i beslut som gäller både den nödvändiga miljöpolitiken och Sveriges framtid som ledande industrination. Bygg östra länken och lägg dubbelspår på hela Malmbanan. Kräv av regering och riksdag att tillskjuta medel. Även med ett balansmål går det att låna pengar för Europas minst skuldsatta nation och göra omtag på svensk järnväg som en bra början av en ny grön industrialisering av landet.