"Det vi investerar i barn får vi igen när de är vuxna"

"Sedan när går det fort med beslut som rör skolan, Gunnar", frågar sig signaturen "Jobbiga morsan".

NSD 21 december: Familjen Mikberg berättar om hur dottern nekas extraresurs i skolan.

NSD 21 december: Familjen Mikberg berättar om hur dottern nekas extraresurs i skolan.

Foto: Faximil NSD

Insändare2020-12-29 11:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att dagens situation, i Kirunas skolor och elever som inte får berättigat stöd, beror på kommunens drastiska nedskärning av elevassistenter är inget som behövs ifrågasättas. Svaret finns i hemmen där de barn som trots att ha gjort sitt bästa för att klara av livet och skolan som ”alla andra” sitter på ett jullov med ett misslyckande i julklapp från våra beslutsfattare. 
Nämn EN arbetsplats där det tas stora beslut utan gedigna riskanalyser som experter inom varje område är med på för att utfallet ska bli så bra och säkert som möjligt för alla anställda. Nämn EN anställd som inte hade kontaktat facket ifall vikarier blev indragna utan att man ordnat alternativa och hållbara lösningar för att undvika sjukskrivningar och olycksfall på arbetsplatsen.
• Barn är inte anställda, de är tvångsarbetare. ”Du måste kliva upp, det är skolplikt!”.
• Barn har inget fackförbund, de har i bästa fall två friska vårdnadshavare. ”Vi har anmält till skolinspektionen men ingenting blir bättre!”.
• Barn kan inte säga upp sig ifall de är utsatta för exempelvis mobbning eller har skrikiga och stökiga arbetskamrater. ”Det är ingen som gör något, de säger bara att jag inte ska bry mig!”.
• Barn vet inte sina rättigheter och vad ska de med den kunskapen till så länge de som tar beslut som rör deras liv, inte lyssnar? ”Varför får jag inte byta skola mamma?”.
• Barn som kan bete sig gör det. ”Du vet ju om att du inte får störa dina klasskamrater, du måste lyssna på läraren!”.
• Barn vill lyckas precis som vuxna. ”Det är ingen idé att jag gör läxan, jag hinner ändå inte ikapp.”.
• Barn är också människor, fast yngre. ”Det spelar ingen roll vad jag tycker!”.

”När man bromsar finns det risk att folk kommer i kläm”, svarar Selberg på frågan om situationen för den 9-åriga eleven kan vara en följd av nedskärningarna. ”Då är det viktigt att reagera och hantera frågorna så fort det bara går” avslutar han.
Verkligheten anropar! Sedan när går hanteringen av dessa frågor tillräckligt fort för att ”småfolket” som är på sitt tvångsarbete inte ska fara illa? För barnen handlar det som sker idag inte bara om nutiden. Det handlar om deras framtid och vad de får för självkänsla med sig från grundskolan. Något de har rätt till enligt lagen.
Det vi vuxna investerar i barn idag är vad vi får av dem som vuxna.