Lars Pekka föreslår i en insändare att kvalificerade medarbetare som behövs i stort antal i den industriella omställningen, ska lockas till Norrbotten genom en kampanj som använder naturen som dragplåster, och han vill ta hit världens bästa naturfilmare för det.
Det är ju intressant, att när det kommer till kritan så vet även de som drivit på för att marginalisera natur- och miljöskydd, att naturen betyder mycket för människors livskvalitet och livsval.
Ute i terrängen expanderar det ohållbara kalhyggesbruket och industrilobbyn pressar på för att kunna bryta upp gruvor utan hinder så att extraktionen av råvara ska ge rätten att deformera hela landskapet.
En region där trädplantagerna sträcker sig till horisonten, där vindkraftsanläggningar präglar utsikten i alla riktningar och anläggningsvägnät fragmenterar landskapet, där älvarna blivit vattenmagasin eller torrfåror, där dagbrottsligheten frodas när gruvorna tävlar med Aitik om att bli det största oläkliga såret på marken sett från rymden, och där gifterna från nedlagd och pågående gruvverksamhet sipprar ut i bäckar och vatten och får vandraren att välja att gå törstig vidare, kämpande sig fram genom de risiga plantagerna med plockepinn av contortatallar – det utövar ingen lockelse på människor.
Förra året var ett par av de bästa naturfotograferna i världen här, och deras besök ledde till att skogsskövlingen och förstörelsen av renbetesområden uppmärksammades stort i internationella media. Så, ja, ta gärna hit naturfilmare. Men se först och främst till att etablera ett orubbligt naturskydd för de oförstörda naturområden och rena vatten som vi fortfarande har kvar.
Då kan regionens natur utöva dragningskraft!