Det är måndag morgon, arbetsdagen börjar snart, huvudet dunkar av smärta och väckarklockan har snoozat klart. Du ber din sambo komma med en värktablett och ett glas vatten. I samma sekund som du sväljer tabletten blir du påmind om arbetsplikten. ”Du måste till jobbet eftersom du inte får lön annars och det ser inte bra ut. Hur ska du kunna nå målen och klättra inom bolaget om du inte sköter arbetsplikten?”
Föreställ dig att du har arbetsplikt och tvingad till ett arbete oavsett villkor, som inte ger rätt verktyg och material för att utföra dina arbetsuppgifter och med en kollega som trakasserar dig. Vem som är din chef varierar och det är ofta vikarier på plats.
Viktiga ledaregenskaper som tydlighet, lyhördhet och respekt för den egna individen är inget som du kan ta för givet när en ny person kliver in i rummet. Inte sällan saknas en ordentlig överlämning om hur arbetsplatsen fungerar både på grupp- och individnivå. Eftersom företaget saknar ett tydligt ramverk så blir gränserna flytande beroende av chefernas personliga dagsform.
Det bara att kliva upp men även om tabletten kommer att lösa upp värken så vet du att din högljudda kollega ser till att den återvänder. Dina försök att få slut på trakasserierna genom samtal med skyddsombud och chef har inte hjälpt. Även hon måste vara där oavsett social kompetens eller inte.
"Så hemsk kan hon inte vara? Det är väl bara att prata med chefen eller ignorera henne? Upp och hoppa nu, om du vägrar så kan det sluta med polishandräckning. Du kan ju gå hem om det inte funkar men glöm inte att ta hem arbetsuppgifter så att du inte halkar efter. Man kommer inte undan jobb bara för att man är sjuk” fortsätter sambon. Eller ledig för den delen.
Under semestern ska det läsas rapporter och fyllas i frågeformulär och minst en bok ska läsas. Ibland får alla anställda något som kallas "jobb-bingo" med olika aktiviteter att utföra under semestern som sedan ska redovisas.
December månad kommer och det nalkas luciafirande, som detta år innebär luciatvång. Alternativet - löneavdrag och dåliga referenser. Du står där med glitter i håret och hela situationen känns ohållbar. Ångesten växer sig så stark att du måste kräkas, du borde tagit löneavdraget. Men valet var inte ditt, det är obligatoriskt.
Jag tror att det förväntas för mycket av våra barn i skolan vilket skapar krav som är svåra att leva upp till. Ostrukturerade raster är ett exempel på hur man serverar ett smörgåsbord av mobbing, bråk och osämja på en skolgård full av barn. Man har rastvakter som ska säga åt barn som inte uppför sig att göra det. Barn vet hur man uppför sig och jag vill påstå att ingen medvetet vill misslyckas, bli utskälld eller rättad inför andra.
Barn tvingas till en skola som saknar nyanser och resurser att tillgodose varje elevs behov. Det behöver inte betyda enskild undervisning eller anpassad skolgång, det kan räcka med struktur, ramar och en avskalad miljö. Vi behöver förstå att barn inte bara är barn, de är små människor och kommer från olika bakgrunder och värderingar, men de flesta barn har också förmågan att anpassa sig.
Barn med rätt förutsättningar kommer nå målen. Det kanske inte behövs så många rastvakter om barnen vet vad som förväntas av dem och att de har något vettigt att göra, inte bara under rasterna utan hela skoldagen. Det kan räcka långt ifall vi vuxna lägger fokus på det som fungerar hos varje enskild elev och kan ”se mellan fingrarna” ibland. Det handlar trots allt om ett tvång som varar under 10 år.