Jag tycker att paren går i från varandra alldeles för lättvindigt i dagens samhälle. Förr blev de strävsamma paren alltmer strävsamma. De hade också ett kärvare liv men de höll ihop i vått och torrt fastän de kom i luven på varandra men de löste det på bästa sätt, för familjens skull.
Nu florerar nyheternas behag bakom hörnet, i pubar, på krogar dit arbetskompisar går för att få komma ifrån en liten stund från det vardagliga arbetslivet och/eller från hemmets alltför lugna vrå, spänningen kan även blomstra på arbetsplatser och tyvärr ordentligt bakom ryggen i det egna hemmet.
Dessa ”råkar komma” i knä på någon i berusningens tillstånd och hamnar i en "tillfällig" aktivitet den kvällen och jag ser redan otrohet i det stadiet. I de bästa av världar får den otrogne ångest efter dess snedsteg ty de skall de ha också tycker jag, i allra högsta grad.
Vissa ångrar sig väldeliga och kommer tillbaks till sin fd efter några veckor och vill inte skiljas men "som man bäddar får man ligga" ty nu har kanhända den drabbade partnern antagligen gått vidare. De värsta är ju barnen som kommer i kläm när skilsmässan är ett faktum ty bråk är oundvikligt.
"Vi har skiljts som vänner" kan det låta, inte alltid och inte för det mesta, det kan intygas.
I regel är det mamman som tar hand om barnet och i de fall där pappan gjort snedsteget vill han senare komma och diktera villkor angående barnet men får mothugg förståeligt nog ty det var ju han som stack.
Åren går och mamman har haft all omsorg psykiskt, fysiskt och ekonomiskt, dvs vissa pappor bryr sig inte om deras biologiska utan kan i de sämsta av världar tillägna all tid och uppmärksamhet till den eventuella nya fruns unge.
När det biologiska barnet ber om hjälp under sin uppväxttid och blir äldre och äldre säger sig pappan inte ha ekonomisk möjlighet för den går ju till den andra familjen och mamman som ställt upp i eviga tider får ånyo gräva i sin börs.
Så här kan den krassa verkligheten se ut och barnet blir ännu äldre och upptäcker och har upptäckt vilken förälder som verkligen ställer upp och som har ställt upp. Den som betett sig så mot sitt barn är inte populär.
Så jag vädjar till dig som ämnar avsluta förhållandet, du som vill lämna familjen ev till förmån för någon annan, gör klart först för din egen skull innan du raggar upp en nu tjur eller ko. Du kan ju ångra dig ty detta håller ännu "Man saknar inte kon förrän båset är tomt".
Men då får du stå ditt kast. KARMA. Och tänk på ditt eget barn, utestäng inte din biologiska.