Moderaterna vill bort från Rheinfelds "Öppna era hjärtan"-ord som fått utstå mycken spe. Nu är det stängda hjärtan som gäller. Det är vägen till ett bättre samhälle.
Kristersson åtrår Rosenbad. Därför har han krokat arm med Åkesson. Hans nyvunne kompis ska användas som språngbräda. Åkesson går inte för snus, det kommer att erfaras. I sitt tal i Almedalen sa moderatledaren att SD är det enda parti som över tid stått upp för minskad invandring. Det kanske ska tilläggas att det började på 90-talet då utpräglade nassar och rasister var tongivande i partiet. Åkesson gick med 1995. Ideologen Mattias Karlsson något senare. Frågan hur ska vi nå massorna ställdes av SD:s ledning. En massa galenpannor har sparkats, de kvarvarande har försökt tvätta bort brunkletet. Ytan går att åtgärda men inte partiets själ. En opartisk partimedlem har värvats för att skriva en opartisk vitbok.
SD ställer populistiska krav som många kan skriva under på, men bakom finns något mer, ett annat samhälle, inte den liberala skiten och mainstream media som finns i det dekadenta väst. I deras drömsamhälle finns styvbarn, trots att de kallar sig det nya arbetarpartiet och är betuttade i Per-Albins folkhem. Ungern och Polen har glorifierats, ledande SD:are emigrerade dit. Sedan har man kommit på att det inte är smart att hylla Orbans Ungern. Putins samhällsbygge låg också bra till innan han blev för galen, likadant med Trump. Han är det senaste exemplet hur det går när nationalistiska krafter släppts fram. Demokratin var nära att vräkas över ända och Repuplikanska partiet är i spillror. Vi har än inte sett slutet på Trumperan. Black Lives Matter hånas cyniskt i SD:s TV-kanaler och kollektiv skuldbeläggning idkas.
Det som överskuggar allt hos SD är människosynen. Allt är i grunden invandringens fel. I Tyskland på 30-talet var det judarna. Det finns riktiga flyktingar (Ukraina) följaktligen finns det oriktiga (Syrien). Det finns riktiga barn att ta hand om (svenska) oriktiga barn (Afganistan). Till vilket samhälle leder ett sådant synsätt? Partisekreteraren Rikard Jomshof säger att 1,8 miljader muslimer har en avskyvärd religion. I Sverige finns cirka 900 000 muslimer varav cirka 200 000 är aktiva, den andra delen är sekulariserade. Åkesson står fast vid det han skrev 2009 att det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget är islam. Rädslor och hat är deras signum. SD har ett tunnelbanetåg som är dekorerat med deras symboler. Deras rättspolitiska talesman Tobias Andersson twittrar ”Återvandringståget. Next Stop Kabul. Enkel biljett”. En man i hans ställning ska ha gott omdöme, det säger allt om partiet.
SD vill inte ha någon integration, de vill ha assimilation, en monokultur. Det ska inte gå att vara svensk och same eller svensk och afghan. De ser svensk kultur som något statiskt, men det är en död kultur. En levande kultur är i rörelse.
I Sverige bor nära 3 miljoner människor med utländsk bakgrund. De flesta går till jobbet sju på morgonen, det ger inga rubriker i media. Skulle de strejka får moder Svea svår andnöd.
Vi har stora problem med integrationen och ansvariga sliter sitt hår. SD:s lösning är inte värdigt ett land som Sverige vars ledstjärna ska vara humanism och demokrati, det vill sägas allas lika värde. Om inte, är historien full av varnande exempel. Kristersson är blåögd och historielös i sin makthunger.