Så smärtsamt med branden i flyktinglägret Moria och alla barn och vuxna som sover under bar himmel i Grekland nu. Jag läste om Bahar, en nioårig flicka, som berättade om ett knep hon hade, att böja på kroppen för att inte känna hur hungrig hon var. Man värker efter att de här människorna ska få hjälp och trygghet. De skulle kunna komma till Sverige, om vi hämtade dem.
När ministern Morgan Johansson pratar är det ett sånt enormt glapp mellan situationen och tonen i hans uttalanden. Han säger att Sverige inte ska ta emot någon från Moria och krånglar in sig i olika myndighetsregler, som inte ens verkar stämma när de kontrolleras. Det känns makabert, ministerns ord är frikopplade från den grundläggande, akuta mänskliga krisen. Det självklara i att man hjälper den som behöver det. Är det så vi gör när en stor grupp med extremt utsatta människor hamnar i en akut kris? Jag skäms.
Jag är däremot stolt över Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk som tidigt sa att vi i Sverige behöver vända på varje sten för att hjälpa människor att komma hit. Jag håller med henne! Ett nytt flyktingläger är ingen lösning. Jag vill också ge dessa människor ett hem.
Jag ser rapporter från Läkare utan gränser om den ofattbara situationen där tusentals barn är utan tak över huvudet, mat, mediciner, toaletter. Det går inte att acceptera. Polariseringen och politiken är svår. Men nu går det inte att vara tyst. Fler av oss måste höja våra röster.
De här människorna behöver hem
Tryggheten känns fjärranör barn och vuxna i Moria. Malin Svedjeholm anser att Sverige reagerar vekt. Att fler borde höja sina rösetr och se till att föra dessa människor till tryggare länder, såsom Sverige.
Foto: Petros Giannakouris
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.