Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger. För tid har det tagit. Massor av tid sedan 2015 då jag drogs in i den i och med att mina barns skola, Kläppenskolan i Sunderbyn, hotades av nedläggning. Hade det enbart handlat om kampen för mina barns skola, ja då hade engagemanget haft ett slut i och med att skolan stängdes vid årsskiftet 2017–2018.
Men det var också något annat som väcktes i mig när jag för första gången i mitt liv började sätta mig in beslutsvägarna i den kommunala organisationen. Fram till dess levde jag i någon slags god tro och tillit till att beslut i en kommun är välavvägda, med beslutsunderlag som stämmer med verkligheten, med korrekta slutsatser av forskning och med ett ärligt intresse från de ledande att lyssna in kompetensen inom den egna organisationen och från medborgarna. Nu gick det upp för mig att verkligheten var en annan.
Det var först när jag började läsa hela högen med remissvar från olika berörda grupper och enskilda i Sunderbyn 2016, som upprördheten började stiga upp i mig på allvar. Här fanns så mycket klokhet, så mycket förslag på konstruktiva lösningar, så många viktiga aspekter som lyftes. Men utan att de styrande Socialdemokratiska partiet ens verkade bry sig om dem. Som ett självspelande piano upprepade de samma avvisande argument oavsett vad som sades, och att de var så ”trygga” i sina beslut.
Det var då jag skrev min första insändare. Pansar och skygglappar hade den som rubrik. För det var så jag upplevde att medborgarnas engagemang mottogs då. Med pansar och skygglappar på. Oåtkomliga. Och så det har fortsatt i en vi-vet-bäst attityd i det styrande partiet som självaste kommunalrådet kritiserade då hon nyligen meddelade sin avgång.
Sedan dess har det blivit fler insändare och otroligt många arbetstimmar genom bland annat Hela Kommunen Ska Leva och Lära. För det handlar om så mycket mer än den närmaste skolan. Det är också en kamp för demokrati och människors rättigheter. En kamp för barn som av olika anledningar behöver alternativ till den stora skolan. En kamp för att hela kommunen ska leva, inte bara de centrala delarna. Därför har jag fortsatt lägga mycket av min tid på skolfrågan. Därför kommer jag att rösta på alternativ 1 den 8:e november.