I dag, dagen efter, borde jag vara tacksam och glad över att jag äntligen fått min första dos vaccin mot corona. Men glädjen har svårt att infinna sig, mina knän värker och är svullna. Kanske det är helt normalt för många 79-åringar, men inte för mig. Det är helt enkelt ett resultat av exakt tre timmars köande i Coop arena. Just det, exakt 3 timmar. Då bör noteras att jag inte stannade de minuter som rekommenderades efter sprutan utan mitt tålamod var slut för länge sedan.
Otaliga spekulationer kring detta spektakel diskuterades i den långa vaccin kön. Allt ifrån dubbel till trippelbokningar av vaccintiderna, sammanblandningar av vaccin alternativen. Alternativt att den politiska grön/blå röran som styr regionen med en sjukvårdspartiet i ledningen forcerar fram vaccineringen. Eftersom Norrbotten återfinns i botten i jämförelse med de andra länen i antalet vaccinerade. Det sistnämnda alternativet fick mest stöd bland de köande.
Att hantera gamla människor på detta sätt borde naturligtvis inte stuvas bort i några undanflykter i form av utredningar. Utan snabbt leda till att ansvariga sparkas från sitt uppdrag. Att tvingas stå så länge utan alternativ att till exempel få erbjudas men annan tid, eller möjlighet att sitta ner bland de fåtalet plaststolar som fanns där är ett bevis på hur regionens ansvariga hanterar sina äldsta innevånare.
Jag accepterar inte en ursäkt för denna behandling, värken i mina knän och leder påminner mig om köandet, som i mitt minne leder tillbaka till en bild av matköerna i 50-talets Östtyskland. Köandet är ett måste alternativen saknas.
Vi kan inte ha politiska ansvariga i regionen som bara hänvisar till sitt vallöfte om en till röntgenapparat, men inte klarar av att organisera vaccineringen för länets mest utsatta äldre befolkning.