Insändare: Då är vi riktigt illa ute

I min gamla hemby Pajala baktalas barn och vuxna, både på byn och genom appar, för att de drabbats av covid. Om vi ska ta oss igenom denna hemska pandemi måste vi vara ödmjuka, starka, stöttande och fortsätta följa råden och arbeta tillsammans!

Vi har inte råd att peka finger och prata bakom ryggen på varandra. Om covid blir något man ska skämmas över och dessutom blir något som ens barn blir attackerade för i skolan, då är vi riktigt illa ute i samhället!

Vem som helst kan drabbas. Ingen vaknar upp med en stämpel i pannan där det står covid. 
Många är rädda, det är en fruktansvärd sjukdom men vi får inte låta rädslan förlama oss eller låta den vända oss mot våra medmänniskor.

Vi måste vara sansade och följa råden som ges, samtidigt som vi känner en ödmjukhet för att råden som finns idag kanske inte är samma som råden vi får imorgon. Vi vet ju inte allt om detta virus.

Vi sitter alla i samma båt och vi kan inte börja knuffa ut människor från båten för att de är sjuka. Vi måste vara bättre än så.