Insändare: Cruisingarna bemöts med obefogad hysteri

I dag (fredag 20/8, reds. anm) har jag följt nyheterna på P4 Norrbotten och konstaterar att ett av dagens huvudämnen är rykten om en eventuell spontancruising i Piteå den 21 augusti. Överläkare uttalar sig angående smittläget och oro för spridning av deltavirus och hänvisar till vårens cruising i Piteå. 

Samtidigt läser jag på Överkalix kommuns hemsida att man vädjar till föräldrar att hålla koll på sina ungdomar då man konstaterat 'busliv', hög musik och allmän förstörelse i centralorten. 

Min frågeställning till de styrande i våra norrbottenskommuner är hur det kommer sig att resten av landets större orter klarar av att 'hantera' de ev spontancruisingar som utförts under sommaren medan man i våra nordligaste län slår på katastroftrumman vid blotta tanken på att något sker som inte är planerat, uppstyrt eller kontrollerat. 

Under min semester hade jag förmånen att besöka Rättvik under v31. Den vecka som vanligen är tillägnad Classic Car Week men som varit inställd senaste åren p g a Covid19. 
Det var mitt första besök där och jag ser en helt annan inställning än här uppe. Kommunen vet att folk kommer trots inställt arrangemang och gör det bästa av situationen. (Förmodligen jublar köpmännen på orten då befolkningen mångdubblas under denna vecka.) 

Jag läser tidningsrubriker från andra stora orter; Västerås, Falkenberg med flera. I varenda en säger polisen att det varit lugnt trots stort antal bilar och människor. Här i Norrbotten bedrivs häxjakt på oss som finner ett stort nöje i att sätta sig en bil, åka till annan ort (eller i egen) se likasinnade och möjligen umgås på behörigt avstånd. 

Vore det inte enklare för kommunerna och polisen att istället för förbud samarbeta med de lokala föreningarna eller förmågorna för att stämningen mellan styrande och individer ska bli så god som möjligt? 

Kan man inte istället för att skälla på ungdomarna som saknar något att göra ta initiativ till möte med dessa och fråga vad dom vill göra och se möjligheter istället för svårigheter? 

Vill vi ha fortsatt levande kommuner i Norrbotten så är det ungdomar som är vår framtid! Det måste vi ta till vara på anser jag. Men jag kanske har fel?