Det tror jag med, faktiskt oavsett om statsministern heter Kristersson eller Andersson. Fast i vissa frågor sviker politiken oss medborgare. En sådan fråga är energipolitiken. Istället för en vuxen debatt där man brett över partigränserna finner lösningar arbetar man fragmentiserat och polariserande.
Bara industrin kommer att kräva dubbelt så mycket el som hela Sverige gör nu de kommande åren. Lägg då till det en elektrifierad fordonsflotta och stora krav på ökad kapacitet i befintliga elnät.
Var det klokt att avveckla kärnkraftsreaktorer i förtid ? Nej, inte heller var det rätt att i praktiken utesluta framtida ny kärnkraft. Fast det gynnar varken industrin eller oss medborgare att stå kvar fastmålade i hörn. Nu svänger pendeln lika hårt mot att ny vindkraft inte ska ses som en viktig del av framtidens elförsörjning.
Ska politiken framgent ha samma stöd från folket behöver framtidens energiförsörjning hanteras via en bred politisk överenskommelse. Ska näringslivet våga investera måste de veta vad som gäller mer än fyra år framåt i tiden. Oförutsägbarheten skapar otrygghet för företagen och skadar hela landets ekonomi.
Ny kärnkraft ligger, om vi räknar så positivt vi bara kan, minst tio år framåt i tiden. Fast vi kan inte vänta tio år. Under tiden måste alla möjligheter att stärka och trygga energiförsörjningen tas tillvara. Då kan inte politisk prestige stoppa investeringar i vindkraft både till land och till havs. Och ja, det kan till och med bli så att det kommer att krävas statliga investeringar för att accelerera byggandet och processerna.
Mitt medskick till de personer, i alla riksdagens partier, som nu fått äran att representera befolkningen i Sverige är att låsa in er i en lämplig lokal för ändamålet med ingångsvärdet att ingen går ut innan en bred politisk överenskommelse om energipolitiken tecknats.
Görs det inte så kommer investeringar i ny industri att utebli, samhällsekonomin i stort att skadas och förtroendet till att politiken kan lösa samhällets utmaningar att undergrävas.