1902 kom järnvägen till Morjärv. I 16 år dividerade man innan den var framme 1918 i Haparanda. Ryssarna var som vanligt inblandade i beslutsfattandet. 1903 kom Oskar den andre till Morjärv för att inviga järnbanans första etapp. En nervös tjänsteman drog ur flaggstångslinan, katastrofen var nära. En man som kallades ”Moga” klättrade upp och trädde i linan och blev legend i bygden. Mycket vatten har sedan dess flutit under ”Storabron”. Vi kanske skulle behöva en ny ”Moga”.
Ledande kommunalmän i Kalix slår sig för bröstet och solar sig i glansen av att persontrafiken mellan Boden och Haparanda är i gång igen. Men för oss som bor på orter där nästan tomma tåg svishar förbi känns det som ett slag i ansiktet. Persontrafiken lades ner 1992. 2010 spettade några framsynta banbrytare upp perrongerna i Morjärv och Niemisel.
– Är dom galna, sa byborna!
Nu är det några månader kvar till valet. Vallöftena eller valfläsket som elaka tungor kallar det ska kryddas, trancheras och serveras till medborgarnas fromma. Bon Apetit, hörs från talarstolarna!
50 miljoner har investerats i persontrafik, 32 i Kalix,18 i Haparanda. En start i Haparanda och ett stopp i Kalix är vad som erbjuds tåglystna, miljömedvetna Morjärvsbor, Överkalixbor och folk i Sörbyarna.
Ett järnvägsbygge är en långsiktig satsning. 50 år eller mer är ingen överdriven tidsplan. Det gäller att se vad som finns bakom nästa böj. Det är väl inte politikens starkaste sida, det mesta tycks handla om att släcka bränder. Om det undgått någon har det talats om 10 000 nya jobb till Norrbotten. Bland annat ett stålverk i Boden som med kringeffekter kan innebära upp till 3000 jobb. Att i en nära framtid öppna för tågpendling från ovan nämnda orter är nödvändigt. På Sunderby Sjukhus finns tågstopp, sjukresor borde vara möjliga med tåg. Järnvägen bör bli den pulsåder som området mellan kust och malmfält behöver om den ska överleva. Folk i södern är miljömedvetna och åker tåg numer. Likafullt får man hämta dem i Boden, trots att vi har persontrafik till Haparanda.
Jag har hört siffror från Trafikverket att det skulle kosta 20 miljoner med perrong i Morjärv. Av känd anledning får jag yrsel men lyckas hålla mig upprätt genom att grabbatag om tangentbordet. Erfarenheten säger mig att en enkel perrong går loss på högst en halvmiljon. Ändring av signalsystemet skulle kosta 19,5 miljoner. Någons katt är begraven här.
Nu till timmertransporterna. Norra Skog kör allt sitt timmer i länet med lastbil till Kåge strax norr om Skellefteå. SCA med två stora fabriker i Piteå kör också huvuddelen av virkesfångsten med lastbil. Vore inte tågtransporter att föredra i vårt väldiga län. Med lite ”amerikansk driftighet” borde det gå att anlägga virkesterminaler på lämpliga ställen. Bägge bolagen säger sig kämpa för ett fossilfritt samhälle. Upp till bevis!