Med rysk fart skulle den redan ha varit klar. Med den ryska byggfarten skulle det ha byggts 37 mil om året.
Det kan jämföras med svenska järnvägsbyggare. Botniabanans 19 mil tog hela 11 år att bygga, så svensk byggfart är bara 1,7 mil om året. Vi lär få vänta i 15 år till på Norrbotniabanan trots redan många års väntan.
Så lång väntan, men då måste det börja byggas rätt. Banverkets regionchef Olle Bylesjö förespråkade på sin tid att börja bygga norrifrån, Luleå-Piteå, som en första etapp av Norrbotniabanan. Genom att bygga norrifrån skulle det bli en genväg för ståltågen, inget behov av triangelspår i Boden. Persontrafiken skulle rationaliseras. Inga vagnväxlingar i Boden, raka spåret Riksgränsen-Luleå-Piteå-Älvsbyn-Stockholm.
Och framför allt: Den tungt trafikerade sträckan Luleå-Boden skulle avlastas. Då kanske det inte behöver byggas något dubbelspår.
Nu har bygget av Norrbotniabanan börjat, men i fel ände, från Umeå till Dåva. Det är mera ett industrispår för att forsla bränsle till Umeås värmeverk, än en kommande ny kustjärnväg. Kanske kommer den någon gång i framtiden att nå Luleå, likt ett av nutidens många försenade tåg.
Nej, sätt fart norrifrån. Att kräva en rysk byggtakt är väl bara en våt dröm, men byggs det från båda håll så har vi kanske Norrbotniabanan om tio år.