Rosågränd äldreboende i Rosvik är ett mycket bra boende i Piteå kommun. 18 platser, hemtrevlig miljö och bra personal som anordnar många trevliga aktiviteter för åldringarna. De har bland annat nära samarbete med Förskolan i Rosvik som kommer och hälsar på, vilket berikade de äldre. Även djur har fått följa med till boendet.
De flesta som bor på Rosågränd, har tidigare bott i byn, vilket inneburit att en trygghet med närhet till nära och kära alltid funnits där. Många besök bidrar till extra resurs i verksamheten, man tar ut sina nära på promenader, fikar och äter med dem med mera. Den sociala biten går förlorad på grund av avståndet mellan anhöriga och nya boendet som ligger mil bort.
Resursbrist löser personalen i samarbete med andra boenden, så det är inte en orsak att lägga ner Rosågränd. Ej heller att Rosågränd är det dyraste boendet, det är också en felaktig uppgift.
Nu har Piteå kommun bestämt att det ska göras stora besparingar och då på de äldre, funktionsnedsatta samt aktiviteter så som samvaro. Samtidigt har man byggt ett stort boende i Piteå, som inte kommer att kunna fyllas på ett bra tag. Bara kostnader, ingen besparing. Kommunen kommer att gå back många år innan man får intäkter som matchar kostnaderna. Dessa kostnader, kommer att drabba landsbygden hårt.
Beslut har tagits över allas våra huvuden. Ingen samverkan, ingen demokrati. Piteå kommun har fått andra alternativ på ”besparingar”, som genererat mer och åsamkat minst lidande för berörda, men man har inte tagit till sig det. De ska fylla Skogsgården i stan på Landsbygdens bekostnad.
Kommunen har påbörjat processen redan innan beslut var fattat, vilket inte är ok enligt lagen. Detta har inneburit så många lidanden bland boende, personal och anhöriga under ett helt års tid. Ärendet är överklagat men ändå fortsätter kommunen att påskynda processen.
Kommunen plockar upp gamla båtar för miljoner, för att sedan skrota för miljoner, köper ut chefer för miljoner, smyckar stan för miljoner (inte landsbygden) dit går våra skattepengar, i stället för att i första hand lägga pengar på det mänskliga behovet.