På ledarsidan i onsdagens Norrbottens Kuriren (17.6) hyllar Jonas Grafström M-politikern Finn Bengtsson för hans mod under rubriken: Budgeten: Dagens hjälte. Bengtsson har en gedigen utbildning och forskarkarriär. Detta gör honom politiskt självständig och gör att han törs gå emot Ms partilinjen i decemberöverens-kommelsen.
I juli 2014 skriver samme Finn Bengtsson ett debattinlägg i SvD med rubriken: Dåligt minne kring sjukförsäkringen, http://www.svd.se/daligt-minne-kring-sjukforsakringen Han undertecknar det med: FINN BENGTSSON (M) riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet, och ledamot i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. I debattinlägget kan man bla läsa: ” Hela bakgrunden till reformen var att Sverige i början av 2000-talet hade högst sjukfrånvaro i hela världen trots att vi är en av världens friskaste befolkningar enligt objektiva, internationella hälsomått.”Det här skriver han alltså sommaren 2014.
I februari 2010 kom en mycket gedigen forskningsrapport av Björn Johnsson om sjukfrånvaron i Sverige, boken ”Kampen om sjukfrånvaron”. Johnsson är fil. doktor i statsvetenskap och lektor i hälsa och samhälle, forskar vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning i Malmö . Hans forskningsområden är sjukfrånvaro och policyforskning. Han har gått igenom och sammanställt i stort sett all svensk forskning om sjukdom och olika rehabiliterings och -sjukförsäkringreformer i Sverige under flera decenier. Ett mycket gediget forskararbete, i en mycket viktig fråga.. I januari 2010 publiceras hans debattartikel i DN:
http://www.dn.se/debatt/missvisande-mediebilder-om-den-hoga-sjukfranvaron/
” Det var inte antalet sjukskrivningar som ökade mellan 1996 och 2002. Flera statistiker har oberoende av varandra räknat ut att närmare 85 procent av sjukfrånvarons ökning berodde på att sjukskrivningsperioderna blev längre – inte på att fler blev sjukskrivna.
Diskussionen om sjukfrånvaron har mer med makt- och intressekamp att göra än med dess faktiska orsaker. Mediernas myter har påverkat flera regeringars agerande. Den nuvarande regeringen har byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunder-lag.”(DNs ingress till debattartikeln.)
Dvs förlängd sjukskrivning = en ny sjukskrivning = en till person som sjukskrevs - INTE- en fortsättning på en redan existerande sjukskrivning! Anledning till de förlängda sjukskrivningarna: ett mycket väl uppbyggt &- fungerande rehabiliteringsystem, slogs bit för bit i spillror under 1990-talets ekonomiska kris. Under Finanskrisen 1990-1994, gjorde Bildtregeringen 1992 en uppgörelse med Socialdemokraterna som innehöll omfattande besparingarna. Som alltså senare ledde till detta bakslag.
Alla beslutsfattare inom detta ansvarsområde, oavsett partifärg, borde självklart ha läst. Johnssons bok. Och ta till sig vad som står i den. Har man det, går det inte att beskriva bakgrunden till den ökande sjukfrånvaron som Bengtsson gjorde och som moderaterna fortfarande gör. OM det inte innebär en så stor politisk prestigeförlust att man säljer sin själ, förstås. Bengtsson har antingen inte läst boken eller så har han det och struntar i innehållet. I bägge fallen handlade han lika oansvarigt och respektlöst mot svenska folket.
Det hade varit väldigt klädsamt om Bengtsson hade läst boken, tagit ansvar för sina nya kunskaper och aktivt inlett ett förändringsarbete med de nya faktana som utgångspunkt. Då hade han varit en politiskt självständig hjälte även för mig.
Men då hade det ju varit svårt att fortsätta försvara åtstramningen av sjukförsäkringen för att finansiera jobbskatteavdragen, M-beslut 2007 ( krona för krona….) Det hade ju också varit klädsamt om han hade redovisat källan till sitt påstående, och låtit oss kunna ta del av de objektiva internationella hälsomått, han hänvisar till.