Myndigheter i Gällivare har retat upp människor med hur man hanterar barnärenden. Man kikar inte på helheter från flera håll, utreder inte och ger inte rätt stöd när det väl behövs. Där sker felen och problemen har funnits sen 90-talet. På olika orter lite överallt sker mycket konstigheter i hanteringarna. Det saknas ibland rätt kompetens för att bedöma ärenden och i vissa fall drar saker ut på tiden. Det är då kontakten med barn drabbas och deras mående. Socialtjänsten måste bli bättre på att hantera, prioritera alla ärenden och att föräldrakontakten med många av barnen hålls. Det går inte att tänka nu är det storhelger och andra saker. Där man misstänker att det inte är någon större fara där ska man prioritera mer i att inte avskilja utan prata mer med andra anhöriga, skolkuratorn, lärare med mera som man idag inte gör. Många kan till exempel ha tagit viss hjälp på skolan för att lösa olika problem.
Få av fallen är verkliga när det gäller i Gällivare. I det kan man undra varför inte fler Ivo-anmäler problemen, det är en demokratisk rättighet, samt att enhetschefen på allvar inte ser över situationen med personalen och vidareutbildar inom ätstörningar, narkotika och där pajkastning sker mot människor. Sen måste nya, innan man anställer, ha haft en längre bredvidgång på större orter, det ger en tryggare roll, effektivitet och bättre arbetsmiljö. Man måste också bli bättre på att samarbeta tillsammans med barnpsykiatrin. Allt skulle ge en högre säkerhet för barn och familjer där man är hjälpande, inte stjälpande