Insändare: "Barnens välmående verkar komma i andra hand"

Det svenska samhället har blivit ett land där rättssäkerheten för föräldrar med gemensam vårdnad håller på att vittra sönder. En mamma kan, utan samtycke från den andra vårdnadshavaren, flytta med barnen över halva landet, sätta dem i en ny skola och helt avskärma deras kontakt med den andra föräldern – utan att någon ingriper.

Jag talar av egen erfarenhet. Trots att vi har gemensam vårdnad, har min före detta partner flyttat med våra gemensamma barn 150 mil bort. Hon placerade dem i en ny skola och begränsade vår kontakt till det absoluta minimum. Det fanns ingen chans för mig att påverka situationen, trots att det tydligt strider mot lagens intentioner om att vårdnadshavare ska fatta beslut gemensamt i viktiga frågor som gäller barnen. Men i praktiken är det ingen som verkar bry sig om dessa principer längre.

Socialtjänsten, som borde vara en hjälpande instans, blundar och säger att det är "en familjefråga". Domstolar är överbelastade och långsamma, och barnens välmående verkar komma i andra hand när det kommer till administrativa beslut. Under tiden fortsätter barnen att hamna i kläm, isolerade från en av sina föräldrar och utan den trygga kontakt de har rätt till.

Vårdnadstvister är alltid svåra, men vi har kommit till en punkt där systemet inte längre fungerar. Det borde vara en självklarhet att en förälder inte kan flytta långt bort med barnen utan den andra vårdnadshavarens samtycke, och att sanktioner borde vara på plats om någon ändå gör det. Istället har vi ett samhälle där en förälder kan manipulera systemet, och där barnens rätt till båda sina föräldrar urholkas.

Vi pratar ofta om barnets bästa, men var finns samhällets ansvar när en förälder agerar själviskt och systemet tillåter det? Vi kan inte fortsätta blunda för detta. Det är dags att lagstiftningen skärps och att samhället, rättsväsendet och socialtjänsten tar sitt ansvar. För barnens skull.