Det låter förnuftigt, det som Olov Abrahamsson skriver på ledarsidan den 20 november 2018:
”Det är en sak att ställa krav på sex timmars arbetsdag och förstatligande av banker” ... ”något helt annat att uttrycka sig sexistiskt, homofobiskt och för politiska våldsmetoder. Då har man passerat gränsen för vad som är acceptabelt”.
Med detta citerat lämnar jag det socialdemokratiska för det allmänmänskliga: Vad är det att gå över en gräns? Låt oss tänka efter:
• Det är en sak att ställa krav på sex timmars arbetsdag, en helt annan att ställa krav på två timmars arbetsdag. Då har man gått över gränsen.
• Det är en sak att kräva förstatligande av banker, en helt annan att kräva konfiskation av bankirers privata hem. Då har man gått över gränsen.
I dessa bägge fall hänger gränssättandet ihop med saken det handlar om. I fråga om sexism skulle man kunna säga:
• Det är en sak att hylla en människa för hennes kamratlighet, en helt annan att utnämna henne till årets fuck-girl. Då har man gått över gränsen.
Men vi kan inte säga:
• Det är en sak att sätta upp målet att Israel/Palestina blir en sekulariserad enhetsstat, en helt annan sak att säga död åt judarna. Då har man gått över gränsen.
Detta håller nämligen inte ihop. Man kan sätta upp mål för ett enat Israel/Palestina (en enstatslösning) eller ett Israel och ett Palestina (en tvåstatslösning).
Hur skulle man kunna ”gå över gränsen” i en sådan diskussion? Jo, kanske om man krävde att endera landet inlemmas i Jordanien, till exempel. Det vore ett förslag inom ramen för diskussionen, fast kanske över gränsen.
Däremot kan man inte respektfullt diskutera ett uttalande som död åt judarna, för det är inte en idé om Israels och Palestinas framtid, inte något som bara går över en gräns inom ramen för en diskussion.
Det är inte en gränsfråga utan en fråga om världsbild. Den som uttalar sig så, erkänner över huvud taget inte den grundsats, som lättvindigt utsägs av våra riksdagspartier, den vi kallar ”alla människors lika värde”.
Den som, till exempel, okunnigt säger att svarta och vita människor inte ska beblandas för att det strider mot naturen, säger så för att vederbörande helt enkelt inte erkänner alla människors lika värde.
Ett land som ger sina medborgare alla rättigheter bara om de tillhör en viss religion erkänner inte alla människors lika värde.
Den som tränger in på ett urfolks landområde, där människorna går nakna och tillber beläten, för att pådyvla dessa människor religiös mission och västerländska seder – den erkänner inte alla människors lika värde.
Och är det att värdera alla människor lika att skaka hand med män men inte med kvinnor?
Många fall kan man rada upp, om man tänker efter. Tyvärr gör inte alla det.
Låt oss därför ifrågasätta alla nonchalant ogenomtänkta hänvisningar till människors lika värde.
Fråga om de i alla väder menar vad de säger.