Insändare: Är det stormakternas metoo vi bevittnar?

Stormakterna har genom historien närmast systematiskt bevakat sina intressen genom att köra över andra länder militärt och stötta för dem passande marionetter. Påhittade förespeglingar har motiverat angreppen. USA och Sovjet/Ryssland har varit ledande under vår tid och resultatet av detta grymma spel har vi bevittnat i t ex Vietnam, Chile, Afghanistan, Syrien och Irak. Ett oändligt lidande med miljontals döda, skadade och länder i ruiner. 
Visst har protesterna mot detta maktsvineri åtminstone i vissa fall varit omfattande men någon sorts tolerans har ändå funnits där. De stora och starka måste ju få bevaka sina intressen, ha rätten att avvärja potentiella hot och inte tillåta en felaktig ideologi att sprida sig. Vi har fortsatt det kulturella och finansiella utbytet med förövarna. Business as usual. Enda skarpa undantaget var när apartheidregimen i Sydafrika bojkottades av omvärlden men då var landet inte heller någon tungviktare på världmarknaden. 
Men kanske har nu ett stormakternas metoo infunnit sig. Omfattningen av stödet för Ukraina och den bredd av sanktioner Ryssland mötts av har knappast förr skådats i en konflikt där en stormakt våldfört sig på ett mindre land. Putinkramare som Orban, Le Pen och Åkesson verkar till och med bytt fot. Att talla på andra utan samtycke är nu att gå över gränsen även i världspolitiken. Moral går nu före business. Eller också handlar det inte om moral utan om kall beräkning. Vad kommer det att kosta? Vågar vi skicka pansarskott till andra konfliktzoner? Vi får facit om Kina tar Taiwan.