Socialchef Anna-Lena Andersson efterlyser i NSD 11/10 ett nödvändigt uppror bland de norrbottniska socialcheferna med krav på regeringen att hjälpa till och skapa bättre förutsättningar till nyrekrytering av personal till äldreomsorgen. Bristen på personal har aldrig varit så stor som nu påtalar socialchefen. Hur får vi folk att flytta till jobben i Norrbotten? Det går att styra flyttströmmarna till där jobben finns, det har gjorts förut fortsätter socialchefen.
Att styra eller tvinga personal till vården av våra gamla ger absolut fel signaler och skapar ingen vidare motivation. Under flertalet år har personalen försökt göra den politiska ledningen och tjänstemännen i kommunen uppmärksammad på de allvarliga brister i den dagliga arbetsmiljön som förekommer inom äldreomsorgen. Miserabla schemakonstruktioner med varannan helg tjänstgöring, delade turer och låga löner. Påtvingade slimmade förändringar och centraliseringsförslag som ska spara personal och pengar har skapat oro och uppsägningar bland personalen.
Alla dessa brister har knappt på något sätt uppmärksammats och förbättrats, man har bara år efter år sopat problemen under mattan och slagit från sig och hoppats på det bästa, speciellt under sommaren. Billig timanställd personal som många gånger helt saknar adekvat utbildning för ändamålet och även saknar behörighet i det svenska språket har anställts före personal med utbildning, en utbildning som de allra flesta själva bekostat inklusive 300 kr för Socialstyrelsens krav på intyget ”skyddad yrkestitel” som idag helt saknar betydelse för anställning!
Detta agerade har nu straffat sig och våra yngre tjejer o killar har nu fått till sig vad ett tungt och slitigt arbete generationer tillbaka medfört i form av låga löner, utebliven kompetensutveckling, urusla scheman och omänskliga arbetstider. Det vill säga mestadels negativa effekter för den personal som alltid i tid och otid förväntats ta hand om oss på ålderns höst när våra krafter inte räcker till.
Nu har man nått vägs ände och trenden vänder ständigt nedåt angående intresserad ungdom. Så, är det någon som ska göra uppror så är det personalen ute i verksamheterna och inte svikande socialchefer!
Socialnämnden som är kommunens största nämnd får årliga sparbeting och personalen ute i bland annat hemtjänsten tvingas att göra på ännu mer på ännu kortare tid, detta är ohållbart och nu ser vi resultatet. Timanställd billig arbetskraft i form av fattiga pensionärer är nu inte längre en självklarhet, inte heller en tillräckligt mängd av nysvenskar som kommit till våra olika kommuner i hopp om arbete. De skickas tillbaka till sina hemländer på grund av att de inte kommer upp till en skälig lönenivå utan utnyttjas som billig arbetskraft.
Bit nu i det sura äpplet, gör en kritisk självgranskning. Har Ni själva i den högsta politiska ledningen tillsammans med Era tjänstemän utfört några som helst positiva förändringar under åren tillbaka som på något sätt fördröjt eller undanröjt den nu uppkomna och högst allvarliga rekryterings situationen? Självklart inte! Inser Ni själva vad Ni under flertalet år underlåtit Er att göra för att få trenden att vända? Självklart inte! Ni har som de allra flesta kommuner när de gäller våra gamla, det vill säga fortsatt ge dom dålig status och låga prioriteringar! Ni har suttit still i båten och hoppats på ”personalen löser det nog även i år”.
Nej tack, nu blåser förändringens vindar över svensk äldreomsorg och arbetsgivaren måste nu tvingas till reträtt!